hilmasmusik

Eftersom att jag hävdar att jag är Joshua's kanske mest hängivna fan, ska jag skriva ned min Joshua- story tänkte jag. Hehe.  

När jag var 13 år (alla åldrar är ungefärliga) laddade jag ned Scrubs- soundtracket där han hade med ett par låtar, eftersom han är nära vän med Zach Braff som spelar John "JD" Dorian.
Jag är osäker på om han släppt sitt debutablum vid den tiden, men jag lyssnade sönder de låtarna.
Han hade ett sound jag aldrig riktigt mött förut. Och fortfarande inte har, även om jag lyssnar på löjligt mycket musik ur hans genre.

Så när jag såg att han skulle spela på Debaser i Stockholm för ett och ett halvt år sedan höll jag på att dö.
Jag fick med mig pappa, och ställde mig längst fram (då stod också Zach Braff backstage och såg cool ut, med en öl i handen).
När han klev på den lilla scenen höll jag ännu än gång på att dö. Den känslan när det blir svårt att andas, hjärtat bultar för snabbt, kroppen bara flyger iväg känns det som. Man lättar, som kolsyra i hela kroppen.
Fast allt detta på ett underbart sätt.
Han var så förvånad över att så många som 200 personer hade kommit dit den kvällen, han hade ju inte släppt något på svensk mark.
I fredags spelade han för runt 10 000 - 15 000 pers på Rix FM Festival på Kungsan i Stockholm.
Det tog ett tag att svälja stoltheten och gå dit, ställa sig längst fram och trängas med fjortisarna som skrek efter "Rebound". 

Men det var så värt att svälja sin stolthet för, i fredags höll jag nämligen på att dö på riktigt. Jag fick träffa honom. Han frågade vad jag hette, jag fick presentera mig, berätta hur länge jag lyssnat på hans musik och han tackade så hemsk mycket. Så svenska, förstås.
Han hade precis soundcheckat, och jag och vän smög omkring utanför backstage- området. "Där är han ju", sa vännen när han helt plötsligt gick ut från området.
Det var magiskt.

Och det är magiskt att ha fått vara med en artist under en så stor del av uppgången. Det finns en stolthet i att helt ärligt kunna känna att man har lyssnat på honom längst. Långt innan han blev stor. Långt innan folk kunde säga "Jaha, han" när jag berättade att jag lyssnade på Joshua Radin. Det är inget jag tänker förringa. Jag är jävligt stolt! Och otroligt lycklig, förstås.

Här är några av mina Joshua- favoriter (jag säger några eftersom att jag älskar alla):

Joshua Radin – These Photographs

Joshua Radin – What If You
"I could've treated you better, better than this. Well, I'm gone, this song's your letter..."

Joshua Radin – Someone Else's Life

Joshua Radin featuring Ingrid Michaelson – Sky - featuring Ingrid Michaelson
Denna version hörde jag innan albumet släpptes, och jag måste säga att jag gillar den här mer. Ingrid Michaelson är även hon en fantastiskt singer/ songwriter som jag säkerligen kommer att nämna igen. Jag har tillägnad denna ett helt eget inlägg tidigare.

Joshua Radin – Lovely Tonight
"Alone we're fine, but when we're two: we are eternal."

Joshua Radin – Friend Like You
"I like the way you're not afraid. You've got the world planned, in your mind.
People say you cannot do. Well, they don't know a friend like you."

Joshua Radin – We Are Okay

Joshua Radin – They Bring Me To You

Joshua Radin – No Envy No Fear
"When your sister turns to leave, only when she's most in need. Take away the cause of pain, by showing her we're all the same."