När solen skiner och himlen är klarblå.
Det känns lite som första vårdagen. Jag vet, jag har fel, det ligger snö på marken och det är.. inte minusgrader ute, ser jag på termometern. Ett par plus.
Men ändå, känslan av att vilja öppna fönsret och sitta där och dricka kaffe med en filt runt sig. Ganska härligt.
Den här helgen har varit lugn, skulle jag säga. Lovisa har blivit min helgsambo, så hon stannade från fredag till idag. Funkar man tillsammans, trötta som pigga, funkar det väldigt bra. Och det gör vi.
I fredags satt vi mest, tillsammans med den tredje musketören, och åt lite semlor och drack té och fnittrade och flög flygplan på Lovisas ben. Det är skitkul, alla borde testa det i vuxen ålder.
I lördags gick vi upp vid niotiden för att gå på Zumba vid tio. Det var väldigt, väldigt roligt. Och jobbigt, förstås.
Sedan var det dusch, kräm, stan (där vi båda hittade lite grand på slutrea), laga mat och mysa framför "så-fruktansvärt-dålig-att-man-bara-älskar-den-så-mycket-att-man-fäller-en-tår-i-slutet"- filmen "A Cinderella Story".
Och pratade. Drack té. Åt chips. Myste. Sov.
Fast vi tog en nattpromenad också. Åh, vad jag tycker om nattpromenader. Framförallt i vackra städer, med vackra gator och lampor.
Idag har vi vaknat, ätit, städat och sådana söndags- saker. Sedan gick vi till bussen och jag tog den där omvägen förbi kullerstenarna. Ikväll åker jag ut till föräldrahemmet (vad säger man? Barnhem? Uppväxthem? Bara hem?) och äter middag med föräldrar, bror, svägerska och brorsdotter.
Nu ska jag dricka kaffe och plinka lite på pianot. Kanske sätta mig i fönstret en stund, med en filt runt mig. Vi får se.
Låtar till en solig omväg över Övre Slotts alt. till söndagskaffet när man står vid fönstret och tittar ut och tänker:
Adele – Best For Last (album)
Florence + The Machine – Dog Days Are Over
NEEDTOBREATHE – Something Beautiful
Tom Petty And The Heartbreakers – Learning To Fly - Live at Bonnaroo Music and Arts Festival, Tennessee
Eliza Doolittle – Mr Medicine
Kate Nash – Mouthwash
Hej så länge!
Ackord utan text.
Det är så knepigt när det blir så, för då blir det oftast ingen låt i slutet. Får försöka ändra på det.
Nu har jag haft några dagar när ackordföljerna har kommit, blivit ganska bra till och med. En del korta, som jag inte byggt på ännu (man hör hur det ska låta i huvudet och hittar det inte riktigt) och några lite längre.
Jag har pratat lite med en vän om det här, han skriver också eget. SOM FINNS PÅ SPOTIFY FÖRRESTEN!!! Kan man vara stolt över sina vänner? Jag är det, i alla fall.
Nu kom jag av mig lite, men ja, såhär: när det kommer, skriver man oftast ett par tre ackordstycken eller fler, som man tror kan bli en bra låt. Och när det inte kommer, kommer det bara inte. Sånt kommer och går, men texter. Texter kommer aldrig.
Tyvärr är jag mest produktiv när jag är ledsen. (Att det är tyvärr är för att jag vill inte bli en sådan musiker som letar efter smärta för att kunna skriva, det vore ju väldigt trist. Mest för att mitt liv består av absolut mest lycka, det ger ju fel bild att bara sjunga om hur dåligt man mår när man inte gör det).
Det summerar ihop ett gäng otroligt smärtsamma ballader, som jag verkligen älskar vissa av dem, men hur kul blir det när det är det man har?
Och hur sorgligt är det när de bästa låtarna är de man gråtit fram vid pianot? Det är ju inte jag.
När man skriver på svenska också, är det så väldigt lätt att hamna i Melissa Horn- stuket. Jag älskar Melissa Horn, men det är inte jag.
Jag är full av liv, av energi. Jag vill skratta, gråta och dansa lika hårt. Eller nej, jag vill såklart skratta och dansa mer. Mina bästa får vara de sorgliga, men det ska också vara de där måbra- låtarna som det pirrar i hela kroppen när man hör.
Jag vill kunna formulera mig sådär finurligt, som författarna jag verkligen fastnar för gör. Varför finns det ingen kurs för det, när det finns för allt annat musikaliskt man kan tänka sig?
Det ska vara ärligt, men jag vill kunna skriva som små sagor också. Utan att det känns som att jag ljuger.
Det är de glada texterna som aldrig kommer, förresten. De sorgliga har jag gott om, jag behöver inga fler. Det var väldigt länge sedan jag var sorgsen, men min musik hänger inte med.
Jag vill hitta de där orden som matchar mina ackord. För ackorden har jag ju i alla fall - man ska kanske bara glädjas åt det man har?
Nu ska jag göra chokladmousse och ställa i kylen, och avsluta veckan - starta helgen- med lite mat, mousse och trevligt sällskap.
Antons musik (Jag menar egentligen: ANTOOONS MUSIIIIK!! MIN KOMPIS!!!):
Weston – Little Girl
Finurliga författare:
Laura Marling – New Romantic
Robyn – Call Your Girlfriend
Kate Nash – Foundations - Full Explicit Version
Daniel Adams-Ray – Dum av dig
Håkan Hellström – Precis Som Romeo
Trevlig helg!
Kvällen tillbringas med dessa.
En flyttad soffa och jordgubbskräm.
Ibland är det tankar som lite transparent ligger där i huvudet, och det kan vara så svårt att sätta fingret på dem. Men så hittar man orden som kanske inte blir helt rätt men som kommer ut i alla fall och så var det bra igen.
Man sätter fingret på att det här med att dagarna bara går runt och inte får varken start eller slut riktigt, måste ändras på.
Man sätter fingret på att det enda som gör att jag känner mig bortkopplad från det (de) jag inte vill känna mig bortkopplad ifrån egentligen inte stämmer och att det handlar mest om mig.
Och bara för att fingret nu var satt där det skulle vara var det nästan löst.
Men så kan man flytta på soffan också, och göra mer skillnad på köket (start på dagen) och vardagsrum (slut på dagen) eller skicka en lapp till en vän och fråga om vi inte borde fika snart för det var så länge sedan.
Så idag var en bra dag.
Jag gick upp i god tid, åt frukost i köket och läste tidningen, gick till skolan och hade en lång dag som varje torsdag. Ganska vanlig, och bra på det sättet som vanliga dagar är ibland.
Och någon gång under genomgången kring Franska Revolutionen fördes tankarna oundvikligen till Marie Antoinette och därifrån till filmen, och från filmen till bakverk (har ni sett filmen så vet ni varför). Så där satt jag och fantiserade om chokladcupes med grön mintfrosting med stora chokladbitar i. Och så blev jag jättesugen på att baka, och sedan började jag tänka på alla andra cravings jag känt på senaste. Pizza, sushi (lite motsägelsefullt där), cupcakes och så kom jag på en ny. Kräm!
Så påmindres jag om pluggsessionen jag och vän bestämt, den fick ta plats hemma hos mig. Jag har inte köpt pyttipanna sedan jag flyttade till den här lägenheten (egentligen konstigt, då jag tycker om det så mycket!) men så blev det idag. Pytt och KRÄM! Jorddgubbssmakande sådan.
Och nostalgisk musik, efter att någon uppdaterat att denne lyssnar på Spice Girls och faktiskt gillar det behövde jag ju lyssna lite låtar. Sedan gick det utför höll jag på att säga, vidare kanske stämmer mer.
Nu kom jag på en långsökt tanke, det skulle mycket väl kunna vara så att jag fick cravings efter kräm för att jag ville ha något som jag kände mig trygg i att äta. Något sedan jag var barn (som jag inte minns att vi fick hemma, men såklart hos mormor och morfar. Precis som vi fick glass tre gånger om dagen).
Kräm - förmodligen knappt jordgubbar, lite stärkelse, aromer, konserveringsämnen, färgämnen. Helt fantastiskt!
Det var de senaste dagarnas tankar, toppar och dalar.
Nu när jag fått både pytt, kräm, lite vardagligt småprat och té är jag mäkta nöjd och tänkte sätta mig lite vid pianot och spela de där låtarna jag inte kan. Och ta en dusch. Ganska trevligt slut på den här alldeles vanliga torsdagen!
Vi började här:
Spice Girls – Wannabe (Radio Edit)
Spice Girls – Spice Up Your Life
Spice Girls – Mama
Jag sa "den här älskade jag verkligen, kommer jag ihåg". Hon hör vilken det är och utbrister "Åh, men jag med!". Ganska tydligt att vi fortfarande älskar den när båda minns hela texten som om det vore igår...
Nick Lachey – What's Left Of Me
Nick Lachey – I Can't Hate You Anymore
Och så lite musik som vissa prettotöntar skulle kalla "riktig":
Sara Bareilles – King Of Anything
M.I.A. – Paper Planes
Pete Yorn & Scarlett Johansson – Wear And Tear
Till L:
Steget – Denna Gången
Och så de där låtarna jag inte kan. Och som jag inte kunde minnas att jag hört innan min förra pianolektion, men som till och med mina jämnåriga vänner tyckte var lite märkligt att jag inte hade:
Carole King – You've Got A Friend
Stevie Wonder – Yester-Me, Yester-You, Yesterday
Hejhej!
Spice Girls. På dagis var jag alltid Emma, jag och en kompis turades om att vara henne.
Dagen idag - muminmugg, skola, foton och Sara Bareilles.
Den fick jag i present av föräldrarna i lördags. Såhär var det: jag skulle just gå och lägga mig så jag går upp till rummet och reflekterar över att sängen ser.. lite mer bäddad ut än den brukar? Jag hade tagit av glasögonen, men fann ett paket på min huvudkudde!
Vilken överraskning redan där, man blir så rörd av sådana gester. I paketet låg en vinter- muminmugg, med mumin och vänner ute bland granarna och snön. Lycklig och förvånad!
Den började jag dagen med, sedan var det skola och efter det var det dags att hämta ut förstoringarna av mina foton till 1700- talsdagen imorgon. Jag är mäkta nöjd, och känner mig riktigt duktig och konstnärlig hehe.
Det känns som en himla lyx att få ha lagt tid på att tänka, fota, redigera OCH få ut stora, fina foton!
Nu på kvällen har jag mest inte gjort så mycket alls. Lagat lite mat, lyssnat på musik, skrivit lite info på baksidan av fotona och diskat och gjort lite té. Sådant där som i en bättre term brukar kallas "ingenting". Men så såg jag också att Sara Bareilles lagt ut sin akustiska platta på Spotify, dessutom har en ny singel släppts. Riktigt, riktigt bra är den också.
Anledningen att jag är glad för den akustiska plattan, är att jag älskar den versionen av "Fairytale" tusen miljoner gånger bättre än originalet.
Nu har ska jag räkna matte inför provet imorgon bitti, dricka té och ställa datorn där jag hör den men inte distraheras av den. Ska väl kanske förbereda mig mentalt för tandläkartid klockan kvart i åtta imorgon bitti.
Ja, nu kör vi!
Sara Bareilles – Fairytale
Sara Bareilles – One Sweet Love
Nya singeln:
Sara Bareilles – King Of Anything
Här är min fina mugg!
Ett mixtape i dess rätta bemärkelse.
Dagen var lång när den var, knappt märkbar när den var klar.
En vän sa till mig att det känns som att skoldagarna bara går förbi. Jag håller med, men inte på ett sånt sätt att man inte hinner med. Snarare tror jag att mina dagar bara är ganska så trevliga.
Fantastiska vänner, bra lärare och ganska många roliga kurser. Idag var jag dessutom och lämnade in bilder som ska tryckas upp på A3 till en vernissage på onsdag. Roliga kurser var det!
När det dessutom ändå känns som att saker och ting är under kontroll i de kurser som är mindre roliga, är det ju ännu bättre.
Idag var bara en sådan dag - inget speciellt men en riktigt bra dag när man sitter i soffan såhär på kvällen och har hunnit med att vara i skolan hela dagen, lämna in de där bilderna, äta lite tidig middag med "Vänner" på och känna sig nöjd.
Nu blir det diska, té och eventuellt lite matte på det. Eventuellt.
Tove Styrke – Million Pieces
Jay-Z – Empire State Of Mind [Jay-Z + Alicia Keys] - Explicit Album Version
Melody Club – Electric
Daniel Adams-Ray – Lilla lady
Sara Bareilles – Many the Miles
The Cure – Close To Me
The Streets – Fit But You Know It - MC's version featuring Kano, Donae'o, Lady Sovereign and Tinchy Stryder
Där här ni 'ett! Ett mixtape i dess rätta bemärkelse.
Lite om att åka hela vägen hem, se stjärnorna igen, ta ett bad och spela på det riktiga pianot.
I min badlista har jag lagt in massa lugna låtar, som man bara kan ligga helt still till. Kanske sjunga med lite när man känner för det.
Det är ganska svårt att hitta lugna och glada låtar (alltså sådana som är lugna genom hela, helst utan trummor eller något meckigt stycke där i slutet), men några finns det. Lite Joshua, lite Laura, lite Melissa och massor av annat. Lite sorgset, lite glatt.
Det är så fantastiskt att åka hem, hela vägen hem, såhär över en helg. Jag var ute i torsdags, och kände att jag absolut ville tillbaka och hinna vara där liksom.
Vissa saker glömmer man. Till exempel hur en riktig stjärnhimmel ser ut, när det är kallt och klart i luften. Glittrig och svart. Eller hur solen ser sådär orange ut när den rör de frostiga trädtopparna.
Eller ja, glömmer och glömmer.. Man måste ha det ibland bara.
Det här brukar jag försöka hinna när jag är hemma:
- BADA! Vi har ett sådant stort badkar, fast utan sådana störande bubbelgrejer. Helt fantastiskt.
Helst med en bra olja och en minst lika bra playlist.
- Spela på det riktiga pianot. Elpianon i all ära; det är och kommer aldrig bli samma känsla. Det klingar annorlunda, låter mer sårbart och varmare samtidigt. Alla känslor kommer till sin rätt.
Det här pianot är väldigt stort, svart med gulddetaljer, gammalt och slitet på det vackraste sätt.
- Njuta av att sova i en stor säng med bra madrass. Jag breder ut mig, lägger mig på både mage och rygg, känner mig inte begränsad. Alls. Sover länge, men behagligt. Gillar att vakna där jag vaknar, och gå ned till kökssoffan där god frukost redan står serverad.
- Om vädret tillåter: en promenad. Frisk luft. Sol på grenarna, snö som droppar från taken.
- Gå från rum till rum. Oj, vad det är underskattat. Att behöva gå genom övervåningens hall, nerför trappan för att komma till badrummet. Att behöva gå genom matrummet eller hallen för att hämta ett glas vatten när man gjort sig bekväm i soffan som jag ser till att ligga lite i. Det ligger något lätt och behagligt i att ta sig från rum till rum, där alla har sitt syfte.
Det är inte som att sova i sitt kök eller laga mat i sitt sovrum.
Nu ska jag tappa upp ett bad!
Superduperlugn.
Nerina Pallot – Junebug
Vällnora för 20 år sedan kanske. Samma känsla. FOTO: Yvonne Falk.
Knäckemacka med tonfiskröra och avocado, hallonsmoothie och en kopp kaffe med mjölk.
Om en stund bär det iväg till Knivsta där dagen ska spenderas framför ett solsidanmaraton!
Tillsammans med några vänner och en av de vännernas helt, helt oemotståndliga morotskaka tror jag också. Vi får se. Jag har lösgodis i skafferiet, det var ju också kul.
När man vet att man nästa vecka ska köra igång med den vanliga kosten igen, njuter man lite extra.
Har ni tänkt på att man kan "bestämma sig" många gånger men man vet när man verkligen menar det? Man liksom känner det, det är som att man inte är redo att bestämma sig för något förrän man verkligen vill.
Den här gången vet jag, för jag bestämmer mig nu, på måndag ska jag börja äta bra så att min kropp blir glad igen. Känns skönt.
Nu måste jag äta upp och diska och packa lite och allt vad det är!
Eliza Doolittle – I'll Be Your Pillow
Tegan And Sara – Back In Your Head
Igår hade jag lite halvnostalgi, alltså sånt man lyssnade på för bara ett par år sedan. Okej, ganska mycket tidigare än så med Natasha Bedingfield. Det var det första skivan jag köpte själv tror jag.
Colbie Caillat – Realize
Natasha Bedingfield – Unwritten
Fergie – Big Girls Don't Cry (Personal)
Gwen Stefani – Hollaback Girl
There you go, hejhej!
Tre av de sex som ska ses idag!
Eftermiddagsmusik.
Ja, hörni... varför gör man det så svårt jämt? Och varför är vi så jävla fega och rädda att göra fel? Vilka töntar vi är, vi människor. Jag är rädd att göra fel, ganska ofta. Och alla andra jag känner likaså. Men herregud, blir det fel så blir det fel! Får man nej så får man nej. Varför vågar man inte tänka så? Kan vi inte bara våga lite mer? Tänk vad mycket som kunde blivit om man bara vågade. Kanske dags att göra lite ändring?
Och såhär mycket vet jag vid det här laget: hur fel det än må bli, så går livet vidare.
Daniel Lemma – Au clair de lune
Asha Ali – The Time Is Now
Corinne Bailey Rae – Are You Here
Katie Melua – The Flood - Original Radio Edit - Broken people get recycled.
Norah Jones – What Am I To You?
Feist – Brandy Alexander
Ellie Goulding – The Writer
Erin McCarley – Blue Suitcase - Oh, wise one: if you knew the answer, why'd you ask the question?
Brandon Flowers – Crossfire - You're keeping secrets on your pillow.
Rachael Yamagata – Sidedish Friend
Rachael Yamagata – Worn Me Down
Joshua Radin – Vegetable Car
Trevlig tisdagskväll på er!
Uppsala för tillfället.
Look in my eyes, what do you see? Not just a colour, look inside of me.
Sedan var det lördag kväll och musik, mat, vin, skratt, fnitter och fjantighet = underbart.
Idag är söndag och jag har hunnit med mysfrukost, byta mina urban ears (för ett jättelitet fel, men garati är ju garanti. Ett väldigt stort plus var att de nu låg på 200 kronor mindre än när jag köpte dem, så jag fick nya lurar och tvåhundra kronor bara sådär), och köpa nya byxor för de där pengarna. Dessutom hann jag med ännu en tésession med de två.
Nu på eftermiddagen återupptäckte jag Gavin DeGraws "Chariot - stripped" från 2005 som jag lyssnade mycket på där i sexan - sjuan någon gång skulle jag gissa på. Riktigt länge sedan, och det var trevligt att lyssna lite igen.
Nu är det solsidan på TV och imorgon blir det vaccination, tack för en fin helg!
Gavin DeGraw – Belief - Stripped Version
Gavin DeGraw – (Nice To Meet You) Anyway - Stripped Version
Gavin DeGraw – More Than Anyone - Stripped Version
Gavin DeGraw – Meaning - Stripped Version
Gavin DeGraw – I Don't Want To Be - Stripped Version
Och så lite wakey!wakey! för att jag börjar fastna för mer än bara ett par låtar:
Wakey!Wakey! – Got It All Wrong
Wakey!Wakey! – Square Peg Round Hole
Wakey!Wakey! – LGA
Wakey!Wakey! – Away
Wakey!Wakey! – Clinton St. Girl
Gavin DeGraw.
Den 15:e Januari 2011.
Igår var en riktigt bra dag. Så full av lycka och överraskningar. Och jag inser nu att det blir väldigt svårt att skriva det här inlägget, om jag både vill minnas den här dagen men inte avslöja för mycket. Kodnamn kanske?
Nu började jag skriva en liten sammanfattning av dagen, men nej. Jag tror inte det blir något sånt.
Jag blev lycklig och förvånad, hon blev lycklig och förvånad. Man blir lycklig och förvånad på sitt egna lilla vis. Förälskelser, lycka, god mat och gott vin.
Jag som gillar att ha små ord att tänka på avslutade dagen med "vi får se hur det blir". Vi bestämde vad hon skulle göra och så får vi se hur det blir. Jag låter förälskelsen ligga där i bakhuvudet och så får vi se hur det blir.
Väldigt högtidligt konstaterade jag att det går ju faktiskt inte att veta hur man känner imorgon, om en vecka eller om flera månader. Så vi får se hur blir.
När vi skålade, skålade vi för x, x och x "och för oss. Mest för oss".
Keane – Somewhere Only We Know
Melissa Horn – Långa nätter
Det blev lite Laura, lite Feist och lite Kate.
I tisdags började jag med en helt vanlig dag vad jag minns, i onsdags skolkade jag från morgonmatte och mådde allmänt dåligt, i torsdags hängde det sig kvar lite halvt samtidigt som det inte gjorde det och idag har jag mest varit vanlig men lite trött.
Men sedan tog jag en eftermiddagsfika med mina fina vänner.
Vi hade en ganska jobbigt samtal, och jag vet egentligen inte vad jag behövde få ur mig eller hur vi kom in på det men något förde oss väl dit.
Det känns som att vi klarade ut saker som jag knappt visste behövde klaras ut, men det känns bättre nu. Och det bästa är att när man kommer ut i friska luften igen så är allt som bortblåst. Eller bara mycket bättre.
Det är väl det som skiljer vänskap från vänskap - att man pratar om det som är jobbigt. Och hittar tillbaka till varandra innan man tappat bort varandra.
Nu är det mest fredag kväll och jag har ätit och plockat undan sådär som man gör på helgen (har även bokat den riktiga tvättstugan imorgon, vuxenpoäng right..?) och ska diska, dansa lite framför spegeln och kanske spela lite piano. Jag känner mig som mig igen - lycklig och ganska lugn.
När jag kom hem kände jag att det var en Laura Marling- dag. Därifrån tog jag mig vidare via ett kort stopp hos Cat Power till Feist. Till maten kände jag för lite Kate Nash. Slog även upp texten till min all- time favourite "Failure" med Laura Marling, och hittade ett citat jag gillade sådär direkt. Here you go, trevlig helg!
Laura Marling – Ghosts
Laura Marling – Rambling Man
Laura Marling – Tap At My Window
Laura Marling – Failure - A preacher pushes me aside and asked to wash my sins, I said no. If he maid me in his image, then he's a failure too.
Feist – Brandy Alexander
Feist – The Park
Kate Nash – Don't You Want To Share The Guilt?
Kate Nash – Pickpocket
Kate Nash – Merry Happy
Vi långt, långt innan vi visste att det var vi. Vad konstigt saker ter sig ibland.
Last Nite / Last Night - ett stycke original och en cover.
And your grandsons, they won't understand.
And on top of this I aint ever gonna understand!
The Strokes gjorde originalet, Pixie Lott en ganska lyckad cover om jag ska säga det själv.
Idag vaknade jag och var sur, arg, ledsen, förvirrad och säkert något mer. Jag halvbestämde redan igår att jag skulle hoppa matten på morgonen, och så blev det. Det var som att känslorna tog ut varandra, kände mig helt nollställd. Jag fotade lite till ett skolarbete, skulle köpa skor men hittade inga. En regelrätt jävla skitdag, helt enkelt.
Sedan var det någon som sa något som liksom drog ut proppen lite, och det känns bättre nu.
The Strokes – Last Nite
Pixie Lott – Last Night - Acoustic Version
Överst: The Strokes. Ovan: Pixie Lott. Lite olika typ av artister där, vilket brukar
kunna göra sig när man snackar covers.
Wise men say, only fools rush in.
Det både märks och inte märks att man blir lite bränd av misslyckanden. Men att jag är dagdrömmare är en alldeles för stor del av mig för att upphöra, och jag är väldigt lycklig för det. Det är jag liksom.
Jag tror aldrig att jag medvetet kommer välja bort den där känslan av fnittrig, bubblig lycka innan man knappt ens har hunnit känna efter vad det egentligen är som bubblar för en rädsla av vad som eventuellt efterföljer.
Men att man blir lite, lite (lite!) mer försiktig är väl logiskt, och gör kanske inte så mycket. En naturlig del av det hela, skulle nog de allra flesta säga.
Ingrid Michaelson – Can't Help Falling In Love (Recorded Live at Daytrotter)
Ingrid Michaelson – Die Alone
Ingrid Michaelson – You and I
Ingrid Michaelson – Giving Up
Ingrid Michaelson – The Way I Am
Bli förälskad, inse att det kanske är absolut första gången du känner just så här (och det är det ju jämt), dröm om er två tillsammans, ge upp eller blir osäker på den drömmen och landa i kärlek igen. I den ordningen lade jag låtarna i alla fall!
Trevlig kväll!
Ellie Goulding.
Det är akustiskt mixat med electro och hennes ljusa stämma och det blir något väldigt eget.
Jag kan inte sluta förundras över att man kan ha en artist sådär i bakhuvudet ett ganska bra tag, och sen plötsligt blir det en favorit.
Imorgon börjar verkligheten igen, ses då!
Ellie Goulding – Starry Eyed
Ellie Goulding – The Writer
Ellie Goulding – Salt Skin
Ellie Goulding – Every Time You Go
Ellie Goulding – Your Song - Bonus Track
Ellie Goulding.
Mixtape.
Till en dag som denna.
Idag har jag inte gjort mycket. Sovit för länge, ätit lite lunch, gått en promenad, fikat och pratat, badat och lyssnat på lite blandad musik.
Sådana dagar kan vara precis vad man vill ha ibland.
Snow Patrol – Chocolate
Keane – Somewhere Only We Know - iTunes Live from London
Ellie Goulding – The Writer
Melissa Horn – Som jag hade dig förut - med Lars Winnerbäck
Norah Jones – Don't Know Why
God kväll!
Keane.
Nämen! Apparently I've got the attitude!
Hon gav det hur som helst till mig, med motiveringen: "Hilma har ett tydligt bloggkoncept: musik. Hon ger sina betraktelser / sitt liv ett soundtrack. Har funnit många pärlor jag aldrig annars skulle ha uppmärksammat via hennes blogg".
Kändes skitkul, då det är ungefär exakt det jag vill att den här bloggen ska ge.
Då är det alltså min tur att skriva tre saker om mig själv, och sedan ge vidare priset till tre andra.
Saker om mig:
1, Jag dagdrömmer ofta om mitt framtida liv som uppskattad musiker. Jag tänker på vad jag ska säga när jag åker till Skavlan, vad jag ska ha på mig när jag står på scenen inne på Katalin och vilka som ska vara där och kolla på mig. Det är ju bra att förbereda sig, liksom.
2, Musik är det absolut främst medlet för mig att känna. Både när jag lyssnar, skriver och spelar. Som den dagdrömmare jag är, behöver jag ackord och texter som matchar mina känslor och tankar/ drömmar. Ibland storslaget, ibland lugnt. Ibland glatt, ibland ledsamt.
Musik kan göra det svåra lite mindre svårt och det bästa ännu bättre.
3, Jag älskar språk och att resa. Jag läser både spanska och italienska (och engelska förstås...) och hoppas kunna få bra användning för det en vacker dag. Det är svårt, men att helt plötsligt kunna plocka upp ett ord eller två när två spanjorer sitter och småpratar på tunnelbanan och tror att ingen vet vad de säger är en bekräftelse som heter duga. Resandet är en kärlek som går hand i hand med mina dagdrömmar. Allt med en resa - pirret, packning, arlanda, de första dagarna, de sista dagarna - har något speciellt över sig.
Tre bloggar som jag vill ge I got the attitude- awarden:
1, Elsa Billgren (http://elsa.elle.se/)- en underhållande, kaxig på ett subtilt sätt, vacker och inspirerande blogg. Att avsluta eller börja dagen med den här kommer garanterat göra dig glad.
Jag älskar hur hon klär upp sina kurvor i vackra vintageklänningar och bara är så nöjd med sig själv, det ger mig extra kraft.
Hon skriver blandade inlägg som faller mig helt i smaken, ibland långa och känslosamma, ibland korta och lite mer ytliga. Hennes "en hel dag" i bild och text är väldigt trevliga.
2, I Montreal (http://emmasofiadedorson.wordpress.com/) - jag måste få bolla tillbaka priset till Emma, som skriver en otroligt ärlig och öppen blogg om vardagslivet som mamma till lilla O, politik, funderingar och hur det är att ha sitt hem utspritt i tre länder.
Det är underhållande, tankvärt, långt & kort, högt & lågt. Den röda tråden är modet, styrkan, ärlig- och öppenheten.
3, På tredje plats får det bli ett mixtape (i äkta Hilma- anda) med Jennie Hammar (http://jennie.elle.se/) på Elle som kaxigt skriver om jobbet som journalist i LA, vart hon fikar och äter, hur hon ser ut när hon tränar. En rolig och vardaglig blogg, med "det lilla extra" så att säga. Här hamnar även min mamma, Människa Mamma Mod (http://vanligmnniska.wordpress.com/) som skriver en textbaserad blogg om sina dagar - på jobbet, med barn och barnbarn, med min pappa - och funderingar. Jag vet inte hur öppen hon är med sin blogg, så ta det lugnt med den informationen - top secret stuff...
Jag läser inte jättemycket bloggar, men kika runt på elle.se och se vad du gillar. Om (mot förmodan) ingen av ovanstående föll dig i smaken, alltså.
Florence + The Machine – Dog Days Are Over
Eliza Doolittle – Missing
Keane – Somewhere Only We Know
I GOT THE ATTITUDE!
He's Just Not That Into You - Le soundtrack!
Så. Nu har Elin varit här ett par dagar för film (The Runaways, Sex and The City 2 & gissa vilken..?), onyttig mat i massor och prat.
Jag har dessutom hunnit träffa den andra familjen, framförallt den kvinnan som råkar komma från Mora och råkar ha varit där hela ledigheten! Det blev lunch på stan, och té och prat hos mig.
En egenskap jag har är att kunna se filmer många, många gånger. Filmer jag tycker om, alltså.
Just nu är jag totalhooked på "He's Just Not That Into You" eller på svenska "Dumpa Honom" (vem översatte det..?) och dess soundtrack. Det är The Ting Tings (som jag fann i det här soundtracket, dock innan jag såg filmen), R.E.M., Erin McCarley (ett namn ni kommer se mer av på bloggen), The Cure och Tristan Prettyman (fann även henne i det här soundtracket).
Here you go.
Various Artists – He's Just Not That Into You: Original Motion Picture Soundtrack
2010 - Andra halvan.
I början av Juli återvände jag från en och en halv vecka på den lilla ön i Mälaren till Uppsala för några tjejdagar med min fina Elin. Vi shoppade rea, pratade, åt ute och drack våra allra första köpta drinkar på en loungebar vid ån: Cosmopolitan och mousserande vodka. Cosmon var Elins, vodkan var min. Big mistake, avslutade kvällen med cava istället.
Sedan mallanlandade jag hemma i Vällis, badade lite i den 26gradiga sjön, gjorde mest ingenting. Jag skrev varsitt inlägg om John Mayer och Lasse, och om låten "Learning To Breath" med Nerina Pallot. Sedan var det tydligen familjedagar, och det bästämdes att påsk skulle firas på Sardinien.
Jag funderade på om man alltid kommer att älska vissa personer, fast på ett mer hanterbart sätt. Jag fick mina svar senare: nej, det behöver man inte. Men allt har sin tid, så är det.
Jag for ned till göteborg, och umgicks med min bror, hans sambo och hennes familj.
Nerina Pallot – Learning To Breathe - Chris Lord-Alge Mix remastered
Hovet – Kom ihåg mig - Live Helsingborg 8 juli 05
Monty – Skrik Mitt Namn
Stromae – Alors On Danse - Radio Edit
Two Door Cinema Club – Something Good Can Work
Jag och Elin vid havet. Lycka, sol och saltvatten i håret!
Augusti började jag i Barcelona med mamma och lyssnade på India.Arie på ett tak uppåt i staden. Jag umgicks med Emma och fina O, åt massor, badade, drack cava och mojitos och bara var i barca.
Jag skrev långa inlägg om soundtracks: Film, TV, mitt eget och planerade min födelsedagsmiddag. Wow, mitt soundtrack var långt. Jag återlyssnade lite på Sufjan Stevens, såg Melissa Horn på Katalin och grät. På konserten träffade jag även Annika Marklund, som blev generad och glad över att jag gillade hennes texter. Jag såg Hairspray och mådde allmänt bra.
Jag började spela piano och började skolan igen, tänkte på att Uppsala äntligen blev mitt efter krossade hjärtan och många tårar och älskade mitt liv.
India.Arie – Video - Main
India.Arie – Beautiful
Sufjan Stevens – For The Windows In Paradise, For The Fatherless In Ypsilanti
Melissa Horn – Jag ska sakna dig imorgon
Songs:Ohia – Just Be Simple
Oskar Linnros – Genom eld - Singelversion
Cava på Can Paixano.
I September var skolan igång, och det med råge. Det hände alldeles för mycket på för kort tid. Det var dödsfall, olyckor och allmän oförmåga till fokusering. Så första halvan av terminen var rätt ostrukturerad, suddig och märklig - för både oss och lärare.
Började älska att bada, det gör jag fortfarande. Främst med Norah Jones som sällskap, förstås.
Hörde en låt "Almost Everything" och en hel, dock kort känslostorm vällde över mig. Jag var så jävla ledsen, arg, lycklig och klar. Vad är det med viss musik som borrar sig rakt in?
Jag var på minnesstund och grät, gick på världens bästa kulturnatt, såg att Tamarama ÄNTLIGEN slängt upp sin musik på Spotify. Vilket jag glömt, så det var roligt nu med.
Det var val, Malmö (jag hörde steget första gången och Daniel Adams- Ray släppte sin andra singel) lite Noisettes, förvirring och ostrukturerat. Märklig månad.
Norah Jones – Don't Know Why
Wakey!Wakey! – Almost Everything
Tamarama – Sunday Morning
Steget – Jag Lägger Ner (Lillebror)
Florence + The Machine – Swimming
Oktober alltså.. jag startade ju med en paus i Malmö som sagt, där jag hälsade på min bror och hans sambo och samtidigt fick träffa massa andra trevliga människor. Vi spelade spel, åt falafel och festade.
I Uppsala lyssnade jag på lite remixer, Jake Newton och Florence + The Machine. Och oundvikligt kom den där känslan över en, likt varje höst: jag vill ha nya kläder, nytt badrum, laga god mat, göra något med håret, resa någonstans och ha massa pengar.
Lyssnade på "Fuck You" med Cee- Lo Green ganska mycket, kom närmre och närmre mina närmsta.
Taylor Swift köpte nytt, livet rullade på. Det var pluggfika, vanligt fika, städning, middagar, lite ledigt och lite sjukt. Och Charlie Winston.
Florence + The Machine – I'm Not Calling You A Liar
Cee-Lo Green – Fuck You
Steget – Baby Baby Baby
Daniel Adams-Ray – Gubben i lådan
Charlie Winston – I Love Your Smile
Det var alltså den här killen jag hälsade på I Malmö :) Han är fin han, min bror!
I November började livet bli lite mer strukturerat igen. Efter två veckors lov hade både vi och lärarna hämtat nya krafter och det gick lite lättare och mer fokuserat.
Jag lyssnade på "Svart, vitt och allt däremellan", fick lite ny musikinput, umgicks med de fyra. Åkte till Stockholm en helg för att proppa i mig vitlök, shotta tequila och se på Mia Skäringer. Och för att ligga i en säng i smymnigsljus med släckta lampor och lyssna på Joshua Radin och tänkta på den jag helst ville ligga bredvid.
Klippte mig två gånger, skrev om guilty pleasures och gick på maskeradfödelsedag. Som min bror.
Jag började lyssna lite på Marina and The Diamonds, hade citron på allt (allt!) och gillade att Azure Ray släppt nytt. Jag undrade hur svårt mitt namn kunde vara egentligen, åkte en helg för att träffa mormor, morfar och gammelmormor och skrev fem sidor om deras liv. Sista delen i "Body Talk"- serien släpptes och jag gjorde en injektion i käken.
Daniel Adams-Ray – Lilla lady
The Black Keys – Tighten Up
Robyn – Call Your Girlfriend
Marina and The Diamonds – Oh No!
Azure Ray – Don't Leave My Mind
I en lägenhet på Söder.
I December skrev jag klart alla arbeten, stressade ända in i slutet och gjorde mig klar för landning. FN- rollspelet gick av stapeln och det med bravur, jag tänkte på alla kommande resor, skrev om låtar som skulle kunna vara världens bästa.
Jag var på dåligt humör, på det sättet som blir när man är är helt. Fucking. Finito. Som en följd av den konstanta slutheten, började jag älska The xx.
Jag såg Julias luciatåg, kanske det absolut sötaste jag någonsin sett. Jag skrev om min första kärlek, såg på Jamie Oliver, återlyssnade på Tom Petty och hade mina fantastiska fyra i Vällnora. Jag skrev om kärlekssånger, såg att Ingrid Michaelson släppt sin musik på spotify och började älska britbrudar ännu mer.
Jag älskade de fyra så mycket, hela tiden och jag älskade att vara hemma i Vällnora med min familj.
Så blev det jul och nyår också.
The xx – Heart Skipped A Beat
Tom Petty And The Heartbreakers – It'll All Work Out
Eliza Doolittle – Mr Medicine
Jason Castro – Learning To Fly - Acoustic
Ellie Goulding – Your Song - Bonus Track
Lissie – Little Lovin'
GOTT NYTT ÅR!
Tack livet för ett riktigt bra år.
2010 - Första Halvan.
En sammanfattning. Väldigt ostrukturerad och så, men en sammanfattning it is! Det här året har varit alldeles för rikt på alldeles för mycket att det måste få det.
Jag går tillbaka och tittar i arkivet nu och ser att jag började skriva i Februari.
Ungefär då jag fick tillbaka min energi, skulle jag tro. Jag hade fått mitt hjärta krossat och varit frånvarande ett tag. Jag tänkte på allt och ingenting, och fick inga svar. Tills jag inte orkade mer och fick massor av lycka igen. Jag var ganska sådär "Åh-vad-det-är-viktigt-att-njuta-av-sitt-liv"- hurtig. Jag sa "det blir inte bättre än man gör det" ganska mycket. Gör jag nog fortfarande.
"Sky" med Joshua Radin var en text jag älskade, ser jag. Och fortfarande gör.
Jag avslutade en novell som kostat mig många tårar, mest för att jag skrev den i ett ganska krisigt läge i livet. Men den blev klar, och jag med.
Jag var på Che Sudaka på katalin med mamma, min bror och en vän till honom tror jag bestämt. Norah Jones var genialisk. Är genialisk, alla hennes verk gör mig gott. Jag började lyssna på fransk musik lite smått.
Damien Rice var hela världens krossade hjärtans bästa vän. Maria Taylor nog mest en av mina, tror jag.
Bensé – Au Grand Jamais
Melissa Horn – Med ena foten utanför
Che Sudaka – Será Posible
Maria Taylor – Orchids
Norah Jones – Chasing Pirates
Los Che Sudakas.
Oj. Max avskedsfest. Var inte det ett helt liv sedan? De två månaderna gick fort.
I Mars såg jag min bror och hans band, åt praliner och chokladcheescake hos min kusin. Lyssnade åter på Lisa Ekdahl en liten stund, insåg att Jack's Mannequin är världens bästa. Är fortfarande, den kärleken har inte falnat. Jag grät av lycka bara sådär och jag var helt övertygad om att allt var klart (det var det inte, men det gjorde inget för jag hade kommit en bit i alla fall), lyssnade på "Daughter" med Loudon Wainwright lll (inte samtidigt, dock) och hörde Oskar Linnros första singel "Ack Sundbyberg". Jag blev kär i Pete Yorn & Scarlett Johansson. Jag såg tillbaka på Lars Winnerbäcks bravader, såg fram emot Kate Nash's nya sådana.
Lisa Ekdahl – Om Jag Snubblat Efter Vägen
Loudon Wainwright III – Grey In L.A.
Pete Yorn & Scarlett Johansson – Shampoo
Lars Winnerbäck – Av ingens frö
Kate Nash – Later On
Max åkte iväg till Istanbul.
I April återfann jag en låt i en väns ipod. Den har jag inte lyssnat mycket på sedan dess.
Jag hade fått en ny favoritfilm "Winter Passing" och därmed ett nytt favoritband "Azure Ray". Jag åt blåbär och lyssnade på Noisettes, jag var på Yasuragi. Det började lukta sommar igen, och jag lyssnade på "I'm into something Good" lite grand. Tyler Hilton var med, jag planerade den där modevisningen och tyckte att Joel Kinnaman var ultimat. Jag glömde och kom ihåg en natt/ morgon i november 2009. Så var det då.
Jag drack påskmust och skrev PM, blev lugn av regn och stressade vissa morgnar. Jag åt kaka med gaffel, lyssnade på Laura Marling och åt årets första utefrukost. Jag såg RENT, lyssnade på frou frou, försökte göra min etta till min. Det var tjejmiddag och det spelades alfapet. Jag älskade Lily Allen.
April var en rörig månad med kontrakt för modeller, butiker och provningar här och där varvat med skola och familj och vänner. Men det var en bra månad!
Fountains Of Wayne – All Kinds Of Time
Azure Ray – Don't Leave My Mind
Katie Melua – I Think It's Going To Rain Today
Laura Marling – Tap At My Window
Lily Allen – Back To The Start
Det var valborg också!
I Maj lyssnade jag på A Fine Frenzy, bakade och skrev nationella i spanska. En hel dag.
Jag hade vanliga dagar, började läsa några bra bloggar, hade jädrans ont i den jädrans käken. Jag vurmade lite för en naturlig skönhet, Billie The Vision and The Dancers och Joshua Radin.
Jag promenarade i sommarregn, efter Özz Nûjen på Uppsala Stadsteater och gillade musik jag inte förstod. Det var nästan sommarvarmt och jag skrev om min mamma. Lyssnade lite på Tegan & Sara, hade mensvärk, lyssnade på gamla favoriter och jobbade med modevisningen.
Åkte till Stockholm för att se Joshua Radin på RixFM festival. Det jag inte visste var att JAG SKULLE FÅ TRÄFFA HONOM!
Bensé – Dans ma Soucoupe
Laura Pausini – Primavera in anticipo [it is my song]
Eric Hutchinson – Food Chain
A Fine Frenzy – What I Wouldn't Do
Tegan And Sara – Nineteen
Joshua Radin featuring Ingrid Michaelson – Sky - featuring Ingrid Michaelson
Stockholm med dessa bland annat.
I Juni var jag mest stressad först och ledig sedan. Jag skrev om en fin vän, som faktiskt kommer till Uppis imorgon och lyssnade på Joshua Radin när jag låg i en park och blickade upp mot solen. Robyn släppte första delen i sin "Body Talk"- serie, jag gjorde en nostalgilista med massor av 50/ 60 - talsmusik. Jag jobbade på Fresenius, tog vara på så mycket sol jag kunde i min aprikosa sommarklänning och åkte till Molnebo för en inte sådär jättegivande geografiexkursion. Lyssnade på "The Heart Of The Matter" med India.Arie ganska mycket och gav mig till slut ut till en ö i mälaren för att bara tänka på mig själv och ingen modevisning, jobb eller skola mer.
Razorlight – Before I Fall To Pieces
India.Arie – The Heart Of The Matter
Adele – Daydreamer (album)
Erin McCarley – Pony (It's OK)
Joshua Radin – Today
Robyn – Cry When You Get Older
I Molnebo.
