Dagarna går...
... och Indien känns närmre och närmre. Nyss sköljde jag upp den tröja jag hade tänkt flyga i, och insåg att jag inte kommer ha den på mig förrän då. Ganska härlig tanke.
Den här veckan har varit lite ovanlig, med lite sådana vardagslyx- grejer.
I måndags var jag på besök hos reaumatlogen (det var inte lyxen alltså, det var fullkomligt ovärt, min tandläkare skickade dit mig. Jag träffade läkaren i.. två minuter kanske? Han sa "nej, det brukar synas om det är ett reaumatiskt fel på käken och det syns inget så..." och så fick jag ta massa blodprov. Vi får väl se om det ger något), men efter det så gick jag och pappa på stan och köpte lite saker som jag behöver till resan: nya underkläder och ett par ordentliga sandaler. Vi avslutade med sushi, och lite prat om livet.
Igår var det tisdag och då fick jag både massage hos min sjukgymnast (hjälp, jag låter som en femtioårig tant: reaumatolog OCH sjukgymnast. Såhär är det: jag har haft en inflammation i käkleden, som berodde på att jag spänner käken som bara fan. Och då har den behandlats, och säkerhetskollats hos reaumatolog. Sjukgymnasten var bara en bonus, när man ändå slår på stora trumman, som hjälper mig att vara snällare mot mina muskler och min kropp), och sedan var det middag med Indien- gruppen hemma hos vår svensklärare, Fredrik. Mycket, mycket trevligt!
Idag är det onsdag, och jag försov mig imorse. Eller nja, det var väl ganska mycket ett aktivt val.
Sedan har det varit en väldigt vanligt skoldag, efter den har jag mest gått hem och tvättat lite. Lagat en paj, och ätit den. Sånt där som ingen är intresserad av, men vad ska man skriva på en blogg en dag som denna?
Kanske att Rasmus Vibergs "Social Butterfly" numera finns på Spotify, likaså även The Streets nya. Och så är jag fortfarande lite kär i Sara Bareilles nya album.
Nu ska jag hämta tvätten i källaren, trevlig kväll!
Rasmus Viberg – Social Butterfly
The Streets – Puzzled By People
The Streets – OMG
Sara Bareilles – Breathe Again
Sara Bareilles – Uncharted
It don't hurt like anything I've ever felt before, no broken heart. No familiar scars, this territory goes uncharted.
Två veckor.
Den här veckan har varit lite ovanlig, med lite sådana vardagslyx- grejer.
I måndags var jag på besök hos reaumatlogen (det var inte lyxen alltså, det var fullkomligt ovärt, min tandläkare skickade dit mig. Jag träffade läkaren i.. två minuter kanske? Han sa "nej, det brukar synas om det är ett reaumatiskt fel på käken och det syns inget så..." och så fick jag ta massa blodprov. Vi får väl se om det ger något), men efter det så gick jag och pappa på stan och köpte lite saker som jag behöver till resan: nya underkläder och ett par ordentliga sandaler. Vi avslutade med sushi, och lite prat om livet.
Igår var det tisdag och då fick jag både massage hos min sjukgymnast (hjälp, jag låter som en femtioårig tant: reaumatolog OCH sjukgymnast. Såhär är det: jag har haft en inflammation i käkleden, som berodde på att jag spänner käken som bara fan. Och då har den behandlats, och säkerhetskollats hos reaumatolog. Sjukgymnasten var bara en bonus, när man ändå slår på stora trumman, som hjälper mig att vara snällare mot mina muskler och min kropp), och sedan var det middag med Indien- gruppen hemma hos vår svensklärare, Fredrik. Mycket, mycket trevligt!
Idag är det onsdag, och jag försov mig imorse. Eller nja, det var väl ganska mycket ett aktivt val.
Sedan har det varit en väldigt vanligt skoldag, efter den har jag mest gått hem och tvättat lite. Lagat en paj, och ätit den. Sånt där som ingen är intresserad av, men vad ska man skriva på en blogg en dag som denna?
Kanske att Rasmus Vibergs "Social Butterfly" numera finns på Spotify, likaså även The Streets nya. Och så är jag fortfarande lite kär i Sara Bareilles nya album.
Nu ska jag hämta tvätten i källaren, trevlig kväll!
Rasmus Viberg – Social Butterfly
The Streets – Puzzled By People
The Streets – OMG
Sara Bareilles – Breathe Again
Sara Bareilles – Uncharted
It don't hurt like anything I've ever felt before, no broken heart. No familiar scars, this territory goes uncharted.
Två veckor.
Kommentarer
Trackback
