Den 15:e Januari 2011.
Igår var en riktigt bra dag. Så full av lycka och överraskningar. Och jag inser nu att det blir väldigt svårt att skriva det här inlägget, om jag både vill minnas den här dagen men inte avslöja för mycket. Kodnamn kanske?
Nu började jag skriva en liten sammanfattning av dagen, men nej. Jag tror inte det blir något sånt.
Jag blev lycklig och förvånad, hon blev lycklig och förvånad. Man blir lycklig och förvånad på sitt egna lilla vis. Förälskelser, lycka, god mat och gott vin.
Jag som gillar att ha små ord att tänka på avslutade dagen med "vi får se hur det blir". Vi bestämde vad hon skulle göra och så får vi se hur det blir. Jag låter förälskelsen ligga där i bakhuvudet och så får vi se hur det blir.
Väldigt högtidligt konstaterade jag att det går ju faktiskt inte att veta hur man känner imorgon, om en vecka eller om flera månader. Så vi får se hur blir.
När vi skålade, skålade vi för x, x och x "och för oss. Mest för oss".
Keane – Somewhere Only We Know
Melissa Horn – Långa nätter
Vi får se hur det blir -det blir nog bra, det brukar det bli ;-)
Lyssnar på Melissa Horn just nu, jag är ju helt off utomlands så hade det inte varit för dig hade jag inte upptäckt henne tex. Tar en artist i taget. Tack!.
"och mitt i allt ska man vara sann"
Visst är det en bra sak att säga då och då? Det är.. sant, liksom.
Åh, Melissa var min bästa vän när jag fick mitt hjärta krossat. Och lite grand när det fick tillbaka sin energi, men då gjorde jag plats för lite fler också.. ;) Helt fantastisk!
Älskar att gå in på din blogg och kika, du skriver så fint om livet. Kram!
