Lite om att åka hela vägen hem, se stjärnorna igen, ta ett bad och spela på det riktiga pianot.
Nu satt jag och plockade ihop en lista till mitt kommande bad, och snubblade över det faktum att Nerina Pallot har släppt en EP! Hennes senaste album släpptes 2005, så jag säger äntligen! Vi får väl se om det blir ett nytt album också.
I min badlista har jag lagt in massa lugna låtar, som man bara kan ligga helt still till. Kanske sjunga med lite när man känner för det.
Det är ganska svårt att hitta lugna och glada låtar (alltså sådana som är lugna genom hela, helst utan trummor eller något meckigt stycke där i slutet), men några finns det. Lite Joshua, lite Laura, lite Melissa och massor av annat. Lite sorgset, lite glatt.
Det är så fantastiskt att åka hem, hela vägen hem, såhär över en helg. Jag var ute i torsdags, och kände att jag absolut ville tillbaka och hinna vara där liksom.
Vissa saker glömmer man. Till exempel hur en riktig stjärnhimmel ser ut, när det är kallt och klart i luften. Glittrig och svart. Eller hur solen ser sådär orange ut när den rör de frostiga trädtopparna.
Eller ja, glömmer och glömmer.. Man måste ha det ibland bara.
Det här brukar jag försöka hinna när jag är hemma:
- BADA! Vi har ett sådant stort badkar, fast utan sådana störande bubbelgrejer. Helt fantastiskt.
Helst med en bra olja och en minst lika bra playlist.
- Spela på det riktiga pianot. Elpianon i all ära; det är och kommer aldrig bli samma känsla. Det klingar annorlunda, låter mer sårbart och varmare samtidigt. Alla känslor kommer till sin rätt.
Det här pianot är väldigt stort, svart med gulddetaljer, gammalt och slitet på det vackraste sätt.
- Njuta av att sova i en stor säng med bra madrass. Jag breder ut mig, lägger mig på både mage och rygg, känner mig inte begränsad. Alls. Sover länge, men behagligt. Gillar att vakna där jag vaknar, och gå ned till kökssoffan där god frukost redan står serverad.
- Om vädret tillåter: en promenad. Frisk luft. Sol på grenarna, snö som droppar från taken.
- Gå från rum till rum. Oj, vad det är underskattat. Att behöva gå genom övervåningens hall, nerför trappan för att komma till badrummet. Att behöva gå genom matrummet eller hallen för att hämta ett glas vatten när man gjort sig bekväm i soffan som jag ser till att ligga lite i. Det ligger något lätt och behagligt i att ta sig från rum till rum, där alla har sitt syfte.
Det är inte som att sova i sitt kök eller laga mat i sitt sovrum.
Nu ska jag tappa upp ett bad!
Superduperlugn.
Nerina Pallot – Junebug
Vällnora för 20 år sedan kanske. Samma känsla. FOTO: Yvonne Falk.
I min badlista har jag lagt in massa lugna låtar, som man bara kan ligga helt still till. Kanske sjunga med lite när man känner för det.
Det är ganska svårt att hitta lugna och glada låtar (alltså sådana som är lugna genom hela, helst utan trummor eller något meckigt stycke där i slutet), men några finns det. Lite Joshua, lite Laura, lite Melissa och massor av annat. Lite sorgset, lite glatt.
Det är så fantastiskt att åka hem, hela vägen hem, såhär över en helg. Jag var ute i torsdags, och kände att jag absolut ville tillbaka och hinna vara där liksom.
Vissa saker glömmer man. Till exempel hur en riktig stjärnhimmel ser ut, när det är kallt och klart i luften. Glittrig och svart. Eller hur solen ser sådär orange ut när den rör de frostiga trädtopparna.
Eller ja, glömmer och glömmer.. Man måste ha det ibland bara.
Det här brukar jag försöka hinna när jag är hemma:
- BADA! Vi har ett sådant stort badkar, fast utan sådana störande bubbelgrejer. Helt fantastiskt.
Helst med en bra olja och en minst lika bra playlist.
- Spela på det riktiga pianot. Elpianon i all ära; det är och kommer aldrig bli samma känsla. Det klingar annorlunda, låter mer sårbart och varmare samtidigt. Alla känslor kommer till sin rätt.
Det här pianot är väldigt stort, svart med gulddetaljer, gammalt och slitet på det vackraste sätt.
- Njuta av att sova i en stor säng med bra madrass. Jag breder ut mig, lägger mig på både mage och rygg, känner mig inte begränsad. Alls. Sover länge, men behagligt. Gillar att vakna där jag vaknar, och gå ned till kökssoffan där god frukost redan står serverad.
- Om vädret tillåter: en promenad. Frisk luft. Sol på grenarna, snö som droppar från taken.
- Gå från rum till rum. Oj, vad det är underskattat. Att behöva gå genom övervåningens hall, nerför trappan för att komma till badrummet. Att behöva gå genom matrummet eller hallen för att hämta ett glas vatten när man gjort sig bekväm i soffan som jag ser till att ligga lite i. Det ligger något lätt och behagligt i att ta sig från rum till rum, där alla har sitt syfte.
Det är inte som att sova i sitt kök eller laga mat i sitt sovrum.
Nu ska jag tappa upp ett bad!
Superduperlugn.
Nerina Pallot – Junebug
Vällnora för 20 år sedan kanske. Samma känsla. FOTO: Yvonne Falk.
Kommentarer
Trackback
