Hemma sedan en vecka och en dag!
Och med den rubriken plus kaffe och choklad bredvid mig fortsätter jag sammanfattningen om Indien med semesterdelen.
Den ägde rum i Varkala i staten Kerala, så vi bytte stat från Tamil Nadu. Väldigt, väldigt stor skillnad på välmående i alla bemärkelser. Kerala har länge haft kommunistiskt styre (men jag tror inte de har det just nu), vilket medfört mindre klassskillnader och större marknadssvårigheter. Man får ta det goda med det onda.
Då kör vi!
Efter elvatimmarsresan och några timmars sömn (tror vi kom i säng kring halv tre) äter vi frukost första morgonen, ganska slut men ändå ganska nöjda över att höra vågorna slå och gå omkring barfota med sand mellan tårna.
Efter frukost fick vi en liten tur på strandpromenaden av Tommy, en av de resande lärarna, där vi fick veta vilka restauranger som var bra och vilka som inte var det, vart vi inte skulle gå på kvällarna och vart det satt marijuanaförsäljare om kvällen. Vilken tur att vi är så pass vuxna som vi är.
Joshua Radin – The Fear You Won't Fall
Sedan låg vi lite här, insmorda med maaaassa solskyddsfaktor, och mös. Det blir ju lite som ett badkar liksom, väldigt trevligt. Ja, där satt vi och pratade om hur fantastiskt det är att vi får göra den här resan tillsammans och att vi faktiskt sitter på en indisk strand och att det är varmt och hur mycket vi tycker om varandra och hur snygga alla är och så. Sedan kom det en liten våg och om man inte spända hela kroppen fick man rulla några varv.
På bilden finns nästan alla ur "Tha gang", dock inte Antman. Han återfinnes på en annan bild. På denna: Maria, Nette, Linda, Camilla, Hedvig, Kajsa och imitten Max.
Regina Spektor – Dance Anthem Of The 80's
Så var det som det brukar vara på semester: en väldigt, väldigt trevlig grupp människor gör massa trevliga saker tillsammans. Typ går ut och käkar middag på ett ställe som skulle vara superbra, men som mest var helt okej. Det här var första kvällen i Varkala och vi satt precis på strandpromenaden, på en terass på övervåningen, och hörde havet. Och skrattade. Och fjantade. Och åt.
På bilden ser ni mina kära vänner Kajsa och Antman.
Håkan Hellström – Kom Igen Lena!
Efter ett par dygn (eller kanske bara ett?) i Varkala skulle vi på ett husbåtsdygn och här finns en liten historia om hur vi, efter mycket om och men, fick den båt ni ser ovan.
Vi kom till hamn, efter en busstur på tre timmar, det var svinvarmt och vi ville bara ha de där båtarna så vi kunde ge oss ut på den efterlängtade turen - borta från precis allt, med den där fina gruppen människor. Vi går igenom en av de andra gruppernas båt, med rikligt med umgängesutrymmen och soffor och fåtöljer och handfat med stor spegel i korridoren och känner att fan vad lyxigt och härligt det kommer bli!
Men så går vi på vår båt. Vad fan är det här? Ett par bänkar där de andra hade både soffor, matbord och fåtöljer och absolut ingen spegel i korridoren. "Men ni har ju övervåning", sa vår lärare som specifikt bett om en båt med övervåning. Okej, vi går upp: ett kalt, jävla vitt och ojämnt plan med lite stolar kring ett bord längst bort. Är det här vi ska tillbringa det där lyxiga avslappningsdygnet som vi sett fram emot? Nej, vi resonerade att som så att så länge klagan är konstruktiv och fortfarande kan förändra så är det bara att köra på! Vi klistade på våra mesta puppyeyes och förklarade att "det finns ju inga utrymmen att umgås på.." och "har du sett de andras båt eller?" och fick veta av chefen att det inte fanns några andra båtar. Men vi gav oss inte, och vår lärare (fantastiska Tommy) tryckte på ordentligt åt oss och förklarade att så länge vi inte får en båt och ligger kvar i hamn så går ju tid som vi naturligtvis inte tänker betala för. Som han själv sa: "jag gav dem inget val". Så vi fick vår båt, med stort matbord och ett mysigt överdäck. Och spegel i korridoren!
India.Arie – Beautiful
Sedan kom vi tillbaka till Varkala och fyllde dagarna med prutande av elefantöverkast, iced coffee black, strand och det här: Max hade polat med Farroz (imitten) som sålde pälsmössor (?!). Inte heller denna gruppbild kom alla med på, alltid var det någon som behövde gå hem och bajsa eller så.
Joshua Radin – I'd Rather Be With You [Radio Edit]
En dag bestämde sig några stycken för att åka på ett litet "äventyr" in till det riktiga Varkala. Vi började med att springa över en strand och tänkte: och man springer medan vågorna går tillbaka och hinner upp på stenarna innan de återvänder så borde det gå. Det gick inte, jag fick vatten upp till höfterna och Fredrik fick vatten över egentligen hela sig. Och tappade sin Iphone. Så kan det gå!
Turen var dock lyckad, vi hann med ett tempel, Rickshaws, smyckesinhandling och lite andra småsaker.
James Brown – That's Life
Om vi var nygifta skulle vi kunna använda så många sådana här halvtacky bilder till våra tackkort. Fast nu är vi ju inte ens tillsammans, Max är en av mina killbästisar!
De sista dagarna köpte vi tyger, smycken, kryddor och annat sådant kul. Hade lite gruppdiskussioner om vad vi kände och tänkte, drack lassi och iskaffe. Åt fisk. Även om jag sista kvällen var så illa tvungen att beställa *trumvirvel*: två kokta ägg och lite potatismos. Min mage klarade knappt av det, kan jag meddela.
Sedan åkte vi iväg vid midnatt till planet som gick vid fem på morgonen. Jag sov båda flighterna hem, så på Arlanda var vi ganska snabbt tyckte jag.
Tom Petty And The Heartbreakers – Learning To Fly
Det var den indienresan! Nu ska jag iväg på en myskväll med de där fina människorna, vi ska titta lite på bilder och filmer och äta och så.
Hej så länge!
Den ägde rum i Varkala i staten Kerala, så vi bytte stat från Tamil Nadu. Väldigt, väldigt stor skillnad på välmående i alla bemärkelser. Kerala har länge haft kommunistiskt styre (men jag tror inte de har det just nu), vilket medfört mindre klassskillnader och större marknadssvårigheter. Man får ta det goda med det onda.
Då kör vi!
Efter elvatimmarsresan och några timmars sömn (tror vi kom i säng kring halv tre) äter vi frukost första morgonen, ganska slut men ändå ganska nöjda över att höra vågorna slå och gå omkring barfota med sand mellan tårna.
Efter frukost fick vi en liten tur på strandpromenaden av Tommy, en av de resande lärarna, där vi fick veta vilka restauranger som var bra och vilka som inte var det, vart vi inte skulle gå på kvällarna och vart det satt marijuanaförsäljare om kvällen. Vilken tur att vi är så pass vuxna som vi är.
Joshua Radin – The Fear You Won't Fall
Sedan låg vi lite här, insmorda med maaaassa solskyddsfaktor, och mös. Det blir ju lite som ett badkar liksom, väldigt trevligt. Ja, där satt vi och pratade om hur fantastiskt det är att vi får göra den här resan tillsammans och att vi faktiskt sitter på en indisk strand och att det är varmt och hur mycket vi tycker om varandra och hur snygga alla är och så. Sedan kom det en liten våg och om man inte spända hela kroppen fick man rulla några varv.
På bilden finns nästan alla ur "Tha gang", dock inte Antman. Han återfinnes på en annan bild. På denna: Maria, Nette, Linda, Camilla, Hedvig, Kajsa och imitten Max.
Regina Spektor – Dance Anthem Of The 80's
Så var det som det brukar vara på semester: en väldigt, väldigt trevlig grupp människor gör massa trevliga saker tillsammans. Typ går ut och käkar middag på ett ställe som skulle vara superbra, men som mest var helt okej. Det här var första kvällen i Varkala och vi satt precis på strandpromenaden, på en terass på övervåningen, och hörde havet. Och skrattade. Och fjantade. Och åt.
På bilden ser ni mina kära vänner Kajsa och Antman.
Håkan Hellström – Kom Igen Lena!
Efter ett par dygn (eller kanske bara ett?) i Varkala skulle vi på ett husbåtsdygn och här finns en liten historia om hur vi, efter mycket om och men, fick den båt ni ser ovan.
Vi kom till hamn, efter en busstur på tre timmar, det var svinvarmt och vi ville bara ha de där båtarna så vi kunde ge oss ut på den efterlängtade turen - borta från precis allt, med den där fina gruppen människor. Vi går igenom en av de andra gruppernas båt, med rikligt med umgängesutrymmen och soffor och fåtöljer och handfat med stor spegel i korridoren och känner att fan vad lyxigt och härligt det kommer bli!
Men så går vi på vår båt. Vad fan är det här? Ett par bänkar där de andra hade både soffor, matbord och fåtöljer och absolut ingen spegel i korridoren. "Men ni har ju övervåning", sa vår lärare som specifikt bett om en båt med övervåning. Okej, vi går upp: ett kalt, jävla vitt och ojämnt plan med lite stolar kring ett bord längst bort. Är det här vi ska tillbringa det där lyxiga avslappningsdygnet som vi sett fram emot? Nej, vi resonerade att som så att så länge klagan är konstruktiv och fortfarande kan förändra så är det bara att köra på! Vi klistade på våra mesta puppyeyes och förklarade att "det finns ju inga utrymmen att umgås på.." och "har du sett de andras båt eller?" och fick veta av chefen att det inte fanns några andra båtar. Men vi gav oss inte, och vår lärare (fantastiska Tommy) tryckte på ordentligt åt oss och förklarade att så länge vi inte får en båt och ligger kvar i hamn så går ju tid som vi naturligtvis inte tänker betala för. Som han själv sa: "jag gav dem inget val". Så vi fick vår båt, med stort matbord och ett mysigt överdäck. Och spegel i korridoren!
India.Arie – Beautiful
Sedan kom vi tillbaka till Varkala och fyllde dagarna med prutande av elefantöverkast, iced coffee black, strand och det här: Max hade polat med Farroz (imitten) som sålde pälsmössor (?!). Inte heller denna gruppbild kom alla med på, alltid var det någon som behövde gå hem och bajsa eller så.
Joshua Radin – I'd Rather Be With You [Radio Edit]
En dag bestämde sig några stycken för att åka på ett litet "äventyr" in till det riktiga Varkala. Vi började med att springa över en strand och tänkte: och man springer medan vågorna går tillbaka och hinner upp på stenarna innan de återvänder så borde det gå. Det gick inte, jag fick vatten upp till höfterna och Fredrik fick vatten över egentligen hela sig. Och tappade sin Iphone. Så kan det gå!
Turen var dock lyckad, vi hann med ett tempel, Rickshaws, smyckesinhandling och lite andra småsaker.
James Brown – That's Life
Om vi var nygifta skulle vi kunna använda så många sådana här halvtacky bilder till våra tackkort. Fast nu är vi ju inte ens tillsammans, Max är en av mina killbästisar!
De sista dagarna köpte vi tyger, smycken, kryddor och annat sådant kul. Hade lite gruppdiskussioner om vad vi kände och tänkte, drack lassi och iskaffe. Åt fisk. Även om jag sista kvällen var så illa tvungen att beställa *trumvirvel*: två kokta ägg och lite potatismos. Min mage klarade knappt av det, kan jag meddela.
Sedan åkte vi iväg vid midnatt till planet som gick vid fem på morgonen. Jag sov båda flighterna hem, så på Arlanda var vi ganska snabbt tyckte jag.
Tom Petty And The Heartbreakers – Learning To Fly
Det var den indienresan! Nu ska jag iväg på en myskväll med de där fina människorna, vi ska titta lite på bilder och filmer och äta och så.
Hej så länge!
Kommentarer
Trackback
