Regn.
Det var inte trevligt att gå från skolan med en alldeles för tunn jacka, ut i ett kallt regn.
Men visst är det något speciellt med regn? Jag tror att jag blir lugn av det. Jag tar mig tid att bara göra ingenting, ta det lugnt. Tänka.
Har precis ätit eftermiddagsyoghurt i en av skålarna/ muggarna jag fick av min mamma efter hennes weekend i
Göteborg. De är helt perfekta.
"Well, I've been here before. Sat on the floor in a grey grey room"
Ja, jag satt här på golvet för ett tag sedan och kunde nästan inte andas. Då var det här rummet grått.
Men nu?
Det är inte grått i alla fall. Det är inte det mest färgstarka rum jag satt mina fötter i, men det beror nog mer på inredningen. Jag kan nog slappna av bättre här nu. Tror jag.
Och så har jag fått mina fina muggar och lyxdiskmedel av min mamma och det får det här att kännas som mitt.
Underskatta inte tid.
Damien Rice – Grey Room
