hilmasmusik

Vilka underbara dagar jag har haft.
En liten miniö, strålande väder, bok, musik, bad. Mat, sova. I en och en halv vecka. Ganska värt, om jag får säga det själv.

Det är grymt att få starta sommaren med det här. Nu är resten av sommaren clearad på något sätt, det får regna hur mycket det vill. (Fast så säger jag bara nu, när jag inte riktigt minns hur det är när grått dominerar dagarna).
Imorgon ska jag in till staden för att äntligen, äntligen få träffa min bästa! Vi har inte setts sedan julas, räknade jag ut. Och jag har verkligen saknat henne.
Det ska shoppas på sommarrean, ut och käkas, mysas, pratas.
Det är skönt när man har en sådan vänskap som tål att det går ett halvår mellan träffarna, utan att det tär för mycket på vänskapen liksom.

Idag hände något jävligt äckligt, sådär så att jag började skrika "OHMYGOD, OHMYGOD!" (Jag vet, det är pinsamt att det är det första som flyger ur min mun när jag faktiskt på allvar bli nervös, stressad och rädd) och ropade på mamma.
En jävla snok slingrade sig in genom dörren in till köket. Och det var ingen liten snok, den var skitstor (enligt mig). Nu blev jag tvungen att sätta upp fötterna på stolen, bara för att det kändes så äckligt.
Mamma visste inte heller riktigt vad vi skulle göra, så jag ropade på pappa och skrek "Ta med dig en spade!".
Pappa tog med sig en spade, och fast än han är mer ormrädd än vad jag och mamma är (eller åtminstone lika) så fick han försöka få upp snoken på spaden. Det hela slutade med att vi skrämde ut den ur huset igen. Äckligt.
Jovisst, tänkte jag, vad vi är jämställda. Kvinnor kan! Men när en helt ofarligt jävla snok ska tas om hand, ropar jag på pappa.

Men. Det där var ju egentligen bara en rolig parentes.  
Veckan har varit fantastisk, till och med snoken kanske fyllde sin funktion. Jag ville nog ha lite drama...
Vi har bara varit, som en medelålders kvinna med tre barn och hund kanske skulle säga. Och jag.
Det har varit riktigt, riktigt bra. Den här sommaren är bra, kommer att vara bra. Det är så mycket skitbra grejer på gång. Göteborg, Malmö, Köpenhamn, Barcelona. Vällnora, torpet.

Jag kan hålla på hur länge som helst att filosofera, så jag sätter stopp här. Ha det fint!

Adele – Daydreamer (album) - Den här är en så vacker kärleksförklaring. En sådan låt jag liksom inte tröttnar riktigt på, den passar bra på sommaren.

Sara Bareilles – One Sweet Love - Också en mysig, lugn låt som jag trodde var en sommarlåt först, men den kanske passar andra årstider också? Välj själv.

Kate Nash – Mariella - Den här lyssnade jag jättemycket på när jag var på Gotland för två år sedan, den är fortfarande så fiurlig och grymt bra.

Two Door Cinema Club – Something Good Can Work - Be happy, don't worry så att säga.