Lite blandat & kanske världens bästa mysmusik.
Igår fick jag reda på att jag kunde få jobba lite, idag var jag där första dagen. Det var ganska trevligt, måste jag säga. Men jo, jag vet att det är för att jag bara ska vara där i några dagar som det känns så.
Men hursom, tre dagar och 2500 i sommarkassan känns riktigt fint oavsett vilket jobb man tvingas utföra (Okej, jag skulle inte prostituera mig).
Nu på kvällen var jag på en (ganska kort, för min del) grillkväll på landet. Men mysigt var det.
När jag åkte hem var himlen magisk. Ni vet sådär så man bara vill banka in bilden i huvudet för man vill aldrig glömma.
Åskhimmel, kvällssol, grönska, moln i mjuka former, regn. Det var som sepiafärgat överallt. Den blandningen av åskgrå, orange kvällssol, lite grönaktiga moln... Magiskt!
Jag skrattade lite åt att när man var liten och målade moln med vattenfärger, så försökte man blanda in lite olika färger. Grön, till exempel. Sedan tänkte man, "nej, det här ser inte ut som ett riktigt moln". Så såg det molnet ovanför mig ut.
När jag gick hem från polishuset och såg solen lysa fram bland ljusgult, grått och blåaktigt tänkte jag "Om jag vore kläddesigner"... OM jag vore kläddesigner, skulle jag låta en hel kollektion utgå från de löjligt vackra skiftningarna i himlen: klänningar, tröjor. Allt i böljande, svala, lösa material som liksom dansar över en kropp.
OM jag vore kläddesigner, alltså.
Nu sitter jag i soffan och lyssnar på soundtracket till "P.S. I Love You".
Helt intrumentalt. Helt genialt. Och så proppfyllt med känsla! Det är så vackert.
Det albumet är kanske världens bästa mysmusik att varva ned till, när man borstar tänderna kanske. Eller tvättar ansiktet.
Som jag ska göra nu, så godnatt!
John Powell – P.S. I Love You
(om ni inte orkar lyssna på hela soundtracket, lyssna åtminstone på den återkommande slingan i naken pianoversion)
John Powell – P.S. I Love You - 05:11
Men hursom, tre dagar och 2500 i sommarkassan känns riktigt fint oavsett vilket jobb man tvingas utföra (Okej, jag skulle inte prostituera mig).
Nu på kvällen var jag på en (ganska kort, för min del) grillkväll på landet. Men mysigt var det.
När jag åkte hem var himlen magisk. Ni vet sådär så man bara vill banka in bilden i huvudet för man vill aldrig glömma.
Åskhimmel, kvällssol, grönska, moln i mjuka former, regn. Det var som sepiafärgat överallt. Den blandningen av åskgrå, orange kvällssol, lite grönaktiga moln... Magiskt!
Jag skrattade lite åt att när man var liten och målade moln med vattenfärger, så försökte man blanda in lite olika färger. Grön, till exempel. Sedan tänkte man, "nej, det här ser inte ut som ett riktigt moln". Så såg det molnet ovanför mig ut.
När jag gick hem från polishuset och såg solen lysa fram bland ljusgult, grått och blåaktigt tänkte jag "Om jag vore kläddesigner"... OM jag vore kläddesigner, skulle jag låta en hel kollektion utgå från de löjligt vackra skiftningarna i himlen: klänningar, tröjor. Allt i böljande, svala, lösa material som liksom dansar över en kropp.
OM jag vore kläddesigner, alltså.
Nu sitter jag i soffan och lyssnar på soundtracket till "P.S. I Love You".
Helt intrumentalt. Helt genialt. Och så proppfyllt med känsla! Det är så vackert.
Det albumet är kanske världens bästa mysmusik att varva ned till, när man borstar tänderna kanske. Eller tvättar ansiktet.
Som jag ska göra nu, så godnatt!
John Powell – P.S. I Love You
(om ni inte orkar lyssna på hela soundtracket, lyssna åtminstone på den återkommande slingan i naken pianoversion)
John Powell – P.S. I Love You - 05:11
Kommentarer
Trackback
