Min Bästa.
Vi träffades på en plastlekpark när vi var fem och planet till Gran Canaria var försenat.
Vi var helt olika, och är väl fortfarande mer olika än de flesta nära vänner. Men det är det som gör oss, liksom. Vi kompletterar varandra.
Vi har alltid haft så fruktansvärt roligt tillsammans. Hittat på bus och annat kul som gjorde våra somrar minnesvärda.
Jag hade aldrig gråtit i hennes öra innan den dagen i höstas, men då stod tårarna som spön i backen.
Och det kändes fullkomligt naturligt. Hon lyssnade och fanns där, bara. Det var allt jag behövde.
Några månader senare ringde hon mig och grät i mitt öra. Det kändes också helt naturligt.
Vi har ett outtalat sätt att älska varandra, vi har aldrig dömt varandra. Vi är som sagt helt olika, men har aldrig låtit det vara ett problem. Jag har alltid känt mig så otroligt uppskattad av henne, beundrad fast bara på ett bra sätt. Och jag känner lika för henne.
Vi behöver inte prata om vår vänskap så ofta, för den finns där. Den sitter stadigt på sin plats, och kommer inte flytta på sig än på ett tag.
Men det är klart, ibland måste man prata om det. Speciellt när man bor på så olika ställen, och fyller sina dagar med helt andra saker än den andre. Vad ska man proritera?
Det som är en lättnad när man så villkorslöst finns där för varandra, är ju att man helt enkelt gör det. Logiskt.
Vi behöver inte ha setts på flera månader, men när vi ses är det ändå precis som det ska.
Jag tror att hon känner mig väldigt väl.
Jag älskar dig!
The All-American Rejects – Move Along
Rob Base & DJ EZ Rock – It Takes Two
Nic & The Family – Hej Monica (Minns du? Haha, "Nic, nic vänta!!" Vi sjöng på den här en halv sommar känns det som)
Vi var helt olika, och är väl fortfarande mer olika än de flesta nära vänner. Men det är det som gör oss, liksom. Vi kompletterar varandra.
Vi har alltid haft så fruktansvärt roligt tillsammans. Hittat på bus och annat kul som gjorde våra somrar minnesvärda.
Jag hade aldrig gråtit i hennes öra innan den dagen i höstas, men då stod tårarna som spön i backen.
Och det kändes fullkomligt naturligt. Hon lyssnade och fanns där, bara. Det var allt jag behövde.
Några månader senare ringde hon mig och grät i mitt öra. Det kändes också helt naturligt.
Vi har ett outtalat sätt att älska varandra, vi har aldrig dömt varandra. Vi är som sagt helt olika, men har aldrig låtit det vara ett problem. Jag har alltid känt mig så otroligt uppskattad av henne, beundrad fast bara på ett bra sätt. Och jag känner lika för henne.
Vi behöver inte prata om vår vänskap så ofta, för den finns där. Den sitter stadigt på sin plats, och kommer inte flytta på sig än på ett tag.
Men det är klart, ibland måste man prata om det. Speciellt när man bor på så olika ställen, och fyller sina dagar med helt andra saker än den andre. Vad ska man proritera?
Det som är en lättnad när man så villkorslöst finns där för varandra, är ju att man helt enkelt gör det. Logiskt.
Vi behöver inte ha setts på flera månader, men när vi ses är det ändå precis som det ska.
Jag tror att hon känner mig väldigt väl.
Jag älskar dig!
The All-American Rejects – Move Along
Rob Base & DJ EZ Rock – It Takes Two
Nic & The Family – Hej Monica (Minns du? Haha, "Nic, nic vänta!!" Vi sjöng på den här en halv sommar känns det som)
Kommentarer
Postat av: mommo
Så kärleksfullt skrivet. Jag tycker ert möte är som en fin saga. Puss och kram.
Postat av: Sofi
Det stämmer precis som du skriver. Ni är lika härliga, lika olika, helt fantastiska som NI!
Du ska veta så många gånger jag har fått lyssna på er och ert härliga från rummet bredvid. Det är bara att gratta, det är inte alla förunnade att få träffa en sån pärla.
Postat av: elin
Jag håller fullständigt med i alla ord som du skriver! Du är en sann vän Hilma och du kommer alltid att vara väldigt speciell för mig. Hoppas vi får många härliga sommarkvällar nu i sommar!!
Puss
Postat av: Hilma
E: det får vi solklart!
M: haha, ja.. vi har snackat i våra dar..
MM: visst är det? Vi är en liten saga i sig.
Trackback
