En Midsommarnatts Dröm.
Igår var jag och såg "En Midsommarnatts Dröm" på Uppsala Stadsteater.
Den var riktigt, riktigt bra. Kort och gott.
Blandningen av orginalmanuset, reggeafestivalen och stå- upp var lyckad.
Jag tror inte att jag hade förväntat mig mycket av Özz Nûjen, eftersom att jag aldrig sett honom stå- uppa förut, så jag blev bara glatt överraskad.
Det finns de komiker som driver med sig själva. Sedan finns det de som driver med andra. Och så finns det några som lyckas hitta en balans i att driva med både sig själva och andra. Özz är en av dem.
Ett äldre par gick hem i pausen, för att de kände sig så illa berörda när Özz skämtade om sex på ålderns höst och pratade lite extra högt när han pratade med dem.
Det det här paret missar är att han också driver med ettorna från bolandsgymnasiets estetlinje ("Jaha, ni är esteter. Eller framtida arbetslösa" eller "Har du tjej? Eller du kanske har kille? Ja, just det, ni är esteter: provar er fram lite") och framförallt med sig själv och sitt ursprung ("Jag var gift med en svenska förut, men alla hennes vänner sa att 'han kommer aldrig låta dig gå ut, du kommer aldrig att få se solen igen'. Vi hade ju balkong hela tiden")
Och räddningen han gör, efter att han inför hela publiken får veta hur illa berörda det här paret har känt sig: Proffsig. Riktigt proffsig.
Han pratade om humor i allmänhet, vad får man skämta om? Får man skämta om muslimer? Får man skämta om kungahuset?
Han menade att det är så humor måste vara, på gränsen hela tiden. Han sa "efter tsunamin var det kanske ingen som gjorde vågen", väldigt medveten om att halva publiken skulle skratta och andra halvan skulle vara tysta. "Förstår ni? Det är precis här vi befinner oss hela tiden".
Jag håller med honom. Provokation är en självklar del av humor.
Jag och min mamma pratade om hur man använder sig av olika språk för att uttrycka sig och bearbeta saker.
En musiker använder sig av musiken, en författare av skrivande och en komiker av humor.
Man måste kunna skämta om även de mest fruktansvärda saker, för det är genom det språket komiker uttrycker sig. Det är så de visar det innersta, öpnnar upp sig.
Humor kan vara ett fantastiskt sätt att bearbeta både sorg och ilska. Även om man inte tror det.
Paolo Nutini – These Streets
Mumford & Sons – Roll Away Your Stone
"Sätt den korta, knubbiga kurden i tighta trikåer. Det kommer de tycka är kul"
Den var riktigt, riktigt bra. Kort och gott.
Blandningen av orginalmanuset, reggeafestivalen och stå- upp var lyckad.
Jag tror inte att jag hade förväntat mig mycket av Özz Nûjen, eftersom att jag aldrig sett honom stå- uppa förut, så jag blev bara glatt överraskad.
Det finns de komiker som driver med sig själva. Sedan finns det de som driver med andra. Och så finns det några som lyckas hitta en balans i att driva med både sig själva och andra. Özz är en av dem.
Ett äldre par gick hem i pausen, för att de kände sig så illa berörda när Özz skämtade om sex på ålderns höst och pratade lite extra högt när han pratade med dem.
Det det här paret missar är att han också driver med ettorna från bolandsgymnasiets estetlinje ("Jaha, ni är esteter. Eller framtida arbetslösa" eller "Har du tjej? Eller du kanske har kille? Ja, just det, ni är esteter: provar er fram lite") och framförallt med sig själv och sitt ursprung ("Jag var gift med en svenska förut, men alla hennes vänner sa att 'han kommer aldrig låta dig gå ut, du kommer aldrig att få se solen igen'. Vi hade ju balkong hela tiden")
Och räddningen han gör, efter att han inför hela publiken får veta hur illa berörda det här paret har känt sig: Proffsig. Riktigt proffsig.
Han pratade om humor i allmänhet, vad får man skämta om? Får man skämta om muslimer? Får man skämta om kungahuset?
Han menade att det är så humor måste vara, på gränsen hela tiden. Han sa "efter tsunamin var det kanske ingen som gjorde vågen", väldigt medveten om att halva publiken skulle skratta och andra halvan skulle vara tysta. "Förstår ni? Det är precis här vi befinner oss hela tiden".
Jag håller med honom. Provokation är en självklar del av humor.
Jag och min mamma pratade om hur man använder sig av olika språk för att uttrycka sig och bearbeta saker.
En musiker använder sig av musiken, en författare av skrivande och en komiker av humor.
Man måste kunna skämta om även de mest fruktansvärda saker, för det är genom det språket komiker uttrycker sig. Det är så de visar det innersta, öpnnar upp sig.
Humor kan vara ett fantastiskt sätt att bearbeta både sorg och ilska. Även om man inte tror det.
Paolo Nutini – These Streets
Mumford & Sons – Roll Away Your Stone
"Sätt den korta, knubbiga kurden i tighta trikåer. Det kommer de tycka är kul"
Kommentarer
Trackback
