hilmasmusik

Tittar ut genom köksfönstret, och det är liksom randigt: rosa, blått, grått. En Majkväll.

Denna helg har varit riktigt, riktigt mysig. Jag och mamma har fått vår efterlängtade "mor/ dotter- helg", och det med råge!
Började helgen med middag på Hijazz och "En Midsommarnatts Dröm" på Stadsteatern i fredags.
Fortsatte lördagen med en riktig pangmiddag och bra film på det.
Mamma var sugen på räkcocktail, jag var sugen på tacos. Så det blev feting- räkcocktail till förrätt, "tacos" med någon improviserad kycklingröra, vitlöksfrästa champinoner och squash.
Efterrätt blev det också: hallonkräm på vaniljkesella och hallon med vit choklad.
Och så filmen: jag kan verkligen rekommendera "Couples Retreat" (Trubbel i Paradiset) med Vince Vaughn och Malin Åkerman bland annat. Rolig, men ändå riktigt klok och tankvärd. Känns som att det har varit temat denna helg.

Jag beundrar min mamma. Och hon beundrar mig. Vi har pratat om hur viktigt det är att göra det i relationer, alla sorts realtioner verkligen.

Har även hunnit med promenader, städa rummet (har dammsugit OCH skurat) och pluggat italienska.
Riktigt fin helg, riktigt fin kväll. Vad passar en kväll som denna då? Det här kanske?

Bensé – Mon Frère

Håkan Hellström – Gràsparven När Hon Sjunger

Men framförallt (ja, nu kommer den låten jag suttit och tryckt på så länge): min och mammas låt. Allas låt förstås, men den är vår på vårt sätt. Med våra minnen.
Det är märkligt hur bra eller dålig en mamma kan vara. Min kunde inte vara bättre.
Hon uppmuntrar, får mig att flyga och tar samtidigt ned mig på jorden ibland. Hon får mig att känna mig vacker och bra. Som en bra människa. Uppmuntrar mig att stå upp för mig själv, gå rak i ryggen med huvudet högt.
Hon skulle kämpa sig blodig för mig och mina syskon. Hon har kämpat sig blodig för oss. Hon gör oss trygga och stabila, i oss själva och i världen.
Hon har alltid lyssnat, varit tålmodig. Aldrig nöjt sig med ett "det är bra" om hon ser att det inte riktigt är det.
Hon vill att jag ska få uppleva allt jag vill uppleva, att jag ska prova det jag vill prova. Även om hon påpekar ganska ofta att jag inte behöver ha så bråttom.
Vi har aldrig slutat prata. Vi har aldrig haft en "nejmen, hon är i tonåren nu, ge henne lite tid"- period. Vi har alltid litat på varandra.
Jag har egentligen aldrig dolt något för henne, och hon har aldrig dolt något för mig. Jag har aldrig skämts över henne, och hon har inte skämts över mig.
Vi är stolta över varandra, och det vi har.
Vi har en unik relation, naturligtvis, och jag kan inte jämföra den med något.
Den är vår.

Lisa Ekdahl – Där ser du själv hur högt du når