Favorit.
Det här är en av mina favoritlåtar. En som jag vill dela med mig av.
Jag har ganska många, men en favorit är ändå en favorit.
Jag har ju skrivit om MoZella förut, så det behövs kanske inte en till presentation.
MoZella – Can't Stop
Ni vet hur vissa låtar och artister är "bara min"- stämplade? Så har jag med några stycken, faktiskt.
Sådana som man vill hålla för sig själv, och om någon annan nämner att de börjat lyssna på ens favoritartist, intalar man sig att man ju faktiskt lyssnade på denne först. Ju! Jag har varit med från scratch!
Så var det med Lars Winnerbäck. När jag var åtta och nynnade på rader som "...så begagnade bröst" var det inte många som visste vem han var. Men helt plötsligt (okej, fem år senare) stod jag och köade till hans arenaspelning på Zinkens i Stockholm med fjortisar framför mig.
Och så var det även med Joshua Radin. Jag lyssnade på honom första gången när jag var 12 - 13 år (Okej, det här är fortfarande lite jobbigt märker jag..)! Ännu värre blev det när jag fick reda på att han dejtat Sofi Fahrman!
Jag har laddat ned hans låtar och lärt mig texterna utantill, och viktigast: Jag var på hans första Sverige- spelning. Och den var magisk. Vi var kanske 200 personer i publiken, och en chockad Joshua gick upp på scenen och undrade hur så många hade kunnat komma. Han hade ju inte släppt något här.
Lars och Joshua kommer alltid att vara mina. För jag lyssnar på dem på mitt sätt.
Jag har mina känslor inför ackordföljder och texter, precis som alla andra (tyvärr (eller kanske inte, för det är ju bra att de kan fortsätta spela)). Nu fick jag avsluta med dubbla parenteser, också. Fast på ett bra sätt.
God natt! 
