Yoga, pasta och Ultimate Dance Fighters.
Speciellt efter två timmars konstant hoppande, och konstigt dansande (ibland undrar jag hur jag ser ut på dansgolvet egentligen?).
Eftersom att jag inte hann skriva innan jag gick, får ni en sammanfattning av både dagen och kvällen.
Jag yogade i 75 minuter klockan halv tio imorse. Det var, mja, helt okej. Inte det bästa jag gjort, men inte det sämsta heller.
När jag gick till yogan storlog jag dock hela vägen. För det luktar sommar nu! Man liksom känner dofter igen. Sötsliskig parfym. Cigarettrök som luktar gott igen. Finfint.
Jag lagade en riktigt god middag. Det händer faktiskt inte varje dag i den här lägenheten. Jag vet inte vad det är, men jag lagar bättre mat när jag är hemma på riktigt.
Men som sagt: idag blev det jävligt gott. Lax och svamp- pasta. Krämigt och välsmakande. Det var den som blev nattvickning.
Och så till dagens riktiga grej: Ultimate Dance Fighters! Vilken spelning, så otroligt jävla bra.
Det var tajt, det var både röj och trallvänligt, det var stämning. Svetten rann, överallt. Tröjan var genomfuktig.
Helt enkelt ALLT en bra spelning ska vara!
Efter själva spelningen dansade vi vidare i någon timme till, det kommer kännas imorgon. Men det är ju så värt det. Vad mer kan jag säga?
Godnatt, dröm sött.
Jag varvar ned med följande:
Feist – Intuition
Amy Winehouse – Valerie
Billie The Vision & The Dancers – Goodnight Sweetheart
Joshua Radin – Lovely Tonight
M-hm.
Riktigt gott med lax, bara saltad och pepprad + olivoljad och in i ugnen= perfekt.
Sitter och lyssnar på Tyler Hilton och det känns lite som sommar fast det är grått ute. Nej, kanske inte sommar, men en riktigt värd kväll i alla fall.
Tyler är en av de där första artisterna jag gjorde till min, för ingen annan lyssnar på honom här. Inte konstigt, han har ju inte släppt något i svearike.
Jag vann honom genom en nedladdning av One Tree Hill- soundtracket för många år sedan, serien där han även spelar Chris Keller under en tid.
Ha det gott!
Tyler Hilton – Pink And Black - Acoustic EP Version

Kolla munnen och händerna!
Det går bra nu!
Snart har jag alla modeller också, saknas bara en kille till.
Pratade också med mannen som har hand om logistik, det verkade riktigt lovande.
Dagen har varit bra, sovmorgon och två lektioner. Kändes hyfsat överkomligt, så att säga.
Ikväll blir det hemma och laga lax, mums mums.
Imorgon blir det kanske något pass på dagen, ska kolla det nu. På kvällen blir det att se på vad jag tror är premiärspelningen för Ultimate Dance Fighters i deras repa, ska bli jävligt spännande faktiskt.
Idag har jag inte haft någon klockren musikdag, men jag sitter ju och lyssnar nu så det får bli lite av det.
Varning för svensk nostalgi, för er som inte kan med sådant.
Timo Räisänen – Lovers are Lonely
Miss Li – Hard loved man
"You're a fine looking man, and I'm just an ugly one yeah!"
Lars Winnerbäck – Av ingens frö
"Du har rock'n'roll i dina bröst, du har blues i dina lår, du har visor i ditt hår och poesi i dina sår"
Undrar varför jag rimmar så mycket när jag skriver musik..?

Sådant prat.
Som man inte behöver slutföra. Som kan ta pauser.
Som faktiskt tar pauser för att kolla på Afasi eller skratta lite grand.
Är värdefullt.
Vi hann konstatera att gammal kärlek aldrig rostar, ta det som du vill. Vi menar i många bemärkelser. Hehe, hehe.
Att Joel Kinnaman är farligt attraktiv. Ännu farligare att han nu frontar MQ:s senaste kampanj. Frågar du mig sitter attraktionen i hans ögon, han har glöd. Ni vet hur man kan se att en människa är ödmjuk och avslappnad i ögonen? Det är sådant jag faller för.
Hon hann också berätta något jävligt imponerande starring Magnus T. Fråga henne om den historien (http://elinaberg.blogspot.com/).
Vi avhandlade inte livets stora frågor, men några av de små. Och mellan raderna hann vi läsa av lite.
Det viktigaste var att vi hann läsa av att allt verkade okej. Det är rätt lugnt. Med båda.
John Mayer är ju bra. Riktigt bra, har lyssnat på honom en del de senaste åren. Hjälp, är det så länge?
Hursomhelst, nya albumet "Battle Studies" är också bra. Och därmed även denna låt, featuring Taylor Swift.
Here you go.
John Mayer – Half Of My Heart - with Taylor Swift

Idag.
Har jag: varit i skolan och nästan somnat på italienskan, gymmat och kommit igång igen, gått i regnet och pratat med fina vännen, handlat nyttig och god mat.
Ska jag: träffa en annan vän som jag inte träffar så ofta, äta middag, prata livet, kanske läsa lite i min fortfarande olästa ELLE (köptes för två dagar sedan...) och förhoppningsvis sova ganska skapligt.
Estelle – No Substitute Love
Jättegammal bild, men det är ju den vännen som kommer!
My Best Friend Is You.
Herre min gud, vad bra det är! Känner på mig att jag kommer att lyssna sönder även detta med glädje. Underbart.
I en snabb jämförelse med debutalbumet "Made Of Bricks" kan jag säga att detta är något mer genomarbetat, vilket gillas starkt. Hon har kvar sina lekfulla texter och melodier, men denna gång är de bättre genomförda.
Missförstå mig rätt, jag ÄLSKAR "Made Of Bricks" lika mycket som jag kommer att älska detta men jag tror att processen har sett lite annorlunda ut. Och det är ju trots allt två skilda album.
Here you go!
Kate Nash – Paris
Kate Nash – Take Me To A Higher Plane
Kate Nash – Pickpocket
Kate Nash – You Were So Far Away

Och så minns man.
Vad märkligt att man kan glömma något för en lång tid och sedan kommer det plötsligt tillbaka. Hur funkar det liksom?
Det var en dag i November förra året. Första November, tror jag bestämt.
Det var någon som mötte mig den natten. Det var någon som gav mig en hand på ryggen.
På morgonen var jag tom. Jag har aldrig varit så tom. Jag var inte någonting. Inte arg, ledsen eller glad. Jag var ingenting just de timmarna. Just de timmarna när jag tog mig från punkt A till Punkt B. Det kändes överflödigt att vara någonting, jag orkade inte.
Framme på punkt B lade jag mig i en soffa med ansiktet vänt inåt och lyssnade på Melissa Horn, bland annat. Lars Winnerbäck.
Sedan följde några dagar av att bara äta frukost och knappt någon middag. Av att sova för mycket. Av att inte prata speciellt många ord, för det kändes onaturligt. Jag hade inte mycket att säga. Vad kunde jag säga?
Men sedan började skolan, började livet gå igen. Jag fick gå tillbaka till min vardag och försöka. Försöka så gott jag kunde. Och det gjorde jag.
Nu minns jag.
Melissa Horn – Med ena foten utanför
Lars Winnerbäck – Du gamla, fria nord
Lars Winnerbäck – Timglas
"Jag letar efter rispor i ytan, en spricka, ett hål, en skarv. Det måste komma något bra ur allt, det måste växa någonting under alla listor, alla bingon, alla tävlingar, alla steg tillbaka."
Regn.
Det var inte trevligt att gå från skolan med en alldeles för tunn jacka, ut i ett kallt regn.
Men visst är det något speciellt med regn? Jag tror att jag blir lugn av det. Jag tar mig tid att bara göra ingenting, ta det lugnt. Tänka.
Har precis ätit eftermiddagsyoghurt i en av skålarna/ muggarna jag fick av min mamma efter hennes weekend i
Göteborg. De är helt perfekta.
"Well, I've been here before. Sat on the floor in a grey grey room"
Ja, jag satt här på golvet för ett tag sedan och kunde nästan inte andas. Då var det här rummet grått.
Men nu?
Det är inte grått i alla fall. Det är inte det mest färgstarka rum jag satt mina fötter i, men det beror nog mer på inredningen. Jag kan nog slappna av bättre här nu. Tror jag.
Och så har jag fått mina fina muggar och lyxdiskmedel av min mamma och det får det här att kännas som mitt.
Underskatta inte tid.
Damien Rice – Grey Room
Vilken musik ser jag ut som?
Men faktiskt också på en hel del rock. Och en del hip-hop.
Efter att jag och en vän satt och lyssnade på Kanye West på min ipod och hon utbrast "Oj, det här tror man inte är Hilma- musik", tänkte jag att jag skulle dela med mig lite av det ni förmodligen inte tror att jag lyssnar på.
Först: Britrap. Blir det bättre? Vi har Lady Sovereign, The Streets, Kano. Alla helt fantastiska artister.
Lady Sovereign – Love Me Or Hate Me - Mitt alterego som sång. Kan man säga så?
The Streets – When You Wasn't Famous - "When you're a famous boy, it gets really easy to get girls. But when you try to pull a girl, who is also famous too: it feel just like when you wasn't famous!"
Kano – London Town - Som jag tidigare sagt: jag är svagt för intron. Det här introt är tungt.
Kano feat. Leo The Lion – Nite Nite - Otroligt vacker kärlekslåt. Om ni inte hinner med att höra texten, så lämnar jag länken här: http://www.lyricstop.com/n/nitenite-kano.html
The Streets – Fit But You Know It - MC's version featuring Kano, Donae'o, Lady Sovereign and Tinchy Stryder
Jävligt skön låt med hela gänget, all in one. "Yeah, yeah, like I said: you are really fit, but my gosh! Don't you just know it!"
Sedan: Märklig musik.
bob hund – Blommor På Brinnande Fartyg - Den här lyssnades det flitigt på i höstas. En av de vackraste sångerna jag vet.
The Ting Tings – Keep Your Head - Så härligt bra powermusik, hela albumet är grymt.
Azure Ray – Sleep - Azure Ray är några av mina absoluta favoriter. Helt fantastiska. Lite abstrakt, och mycket bra.
Lite mer: Tugummipop. Som jag av hela mitt hjärta faktiskt tycker om.
Taylor Swift – Fearless - Jag fullkomligt älskar Taylor Swift's album "Fearless" och det har lyssnats sönder och samman på.
Miley Cyrus – Simple Song - Tjejen har grymt bra röst, och flera låtar från albumet "Breakout" är riktigt bra.
Jonas Brothers – Lovebug - Riktig myslåt. Riktigt bra myslåt. Camilla Belle spelade med i musikvideon och dejtade faktiskt Joe Jonas ett tag. Ja...
Britney Spears – My Prerogative - "People can take everything away from you, but they can never take away your truth. But the question is: can you handle mine?" Kom Igen, det är ett bra intro!
Sist: Klubb/ Electro/ Laptop- musik. Snabbare kommer lyckan sällan.
Familjen – Det Snurrar I Min Skalle - Riktigt skön låt. Skåne, bra beat. What can I say?
Alex Gaudino Ft. Crystal Waters – Destination Calabria (Edit) - WOW. Det blir inte bättre. Det finns inte en chans att jag kan stå still när jag hör den här i högtalarna.
Pony Pony Run Run – Future Of A Nation - Och så var det det där med intron. Jag blir lycklig på en nanosekund när jag hör detta.
Maskinen – Segertåget - Ja, man får väl ta en hit också. Även denna kan räknas till bra intron- kontot. Och hur sexig röst har inte Herbert Munkhammar (Afasi). Jävligt sexig!
Sedan att de är jävla pundare är ju en anna femma, men det behöver man ju inte tänka på när man lyssnar.
Ja, där har ni lite att suga på. Jag lyssnar på väldigt mycket musik, och då måste man nästan lyssna på olika sorts musik också.

Say whaat?
Morgonstund har stress i mund?
Sitter och äter yoghurt och tittar ut, solen skiner! Jag blir så barnsligt lycklig av sol.
Jag blir också barnsligt lycklig av bra intron. Verkligen, jag kan lyssna på en låt bara för introt och börja om den hela tiden. Det här är en låt med ett riktigt bra intro, men också fortsättningen är riktigt bra. So here you go!
The Script – Breakeven
Även om The Script är riktigt bra så tycker jag att den låten inte ger en så passande start på denna morgon. Eftersom att sommaren snart är här och jag känner mig lycklig, blir det lite Shout Out Louds. Det här är en riktig sommargoding.
Shout Out Louds – Normandie

Shout out Louds.
Ho bisogno di aria!
Sitter och lyssnar på Luca Dirisio, mer slisk blir det inte. Men när jag skriver på italienska hjälper det att lyssna på italiensk musik. Jag borde kanske byta till lite mer kvalité snart, typ Laura Pausini... Vi får se.
Luca Dirisio – Tu Che Fai
Laura Pausini – Più di ieri
Ikväll blir det middag med teaterbrudarna i min minilägenhet. Det lutar åt sushi, men man vet aldrig.
Det ska bli så skönt att träffa alla, det är ett fantastiskt litet gäng.
Och hörni! Idag är det vår på allvar! Jag och pappa tog en powerwalk i bara tjocktröjor, det är grönt och fråglarna kvittrar. Vajjert!
Jag vet att jag tipsat om denna låt tidigare, men den får mig att känna mig lugn och lycklig.
Så jag tipsar igen, helt enkelt.
Sara Bareilles – Many the Miles

I'll just read her book instead!
En PM om hur medierna har vridit och uppmärksammat vissa samhällsfrågor, till exempel huruvida dödsstraff på straffskalan skulle sänka brottsligheten. Vilket är fullkomligt åt helvete, det stämmer inte en sekund. Det finns inga som helst bevis.
Så gäller det bara att hitta lite finare ord för det...
Justja! Om ni vill veta precis hur olika dödsstraff går till, lämnar jag en länk. Och passar på att varna känsliga, det är inte vackert.
http://xdeb.org/node/54
Men nu, peppa, peppa för PM! Ja, kom igen nu!
Kate Nash – Do-Wah-Doo

What a day, huh?
Det gick fantastiskt bra med butikerna inför modevisningen, många var väldigt positiva och trevliga.
Det hade jag nog inte räknat med. (Jag såg framför mig hur jag skulle få stå på knäna och böna och be).
Vi avslutade på nyöppnade vintagebutiken "Ruth och Rauol" I Luthagen, som gärna ville delta. Det komiska var att vi var tre vintage- tokiga tjejer som gick in och skulle försöka vara proffsiga och världsvana, men vi gick bananas. Jag kom ut med en beige skinnjacka, My fick med sig två väskor och en ring och Sara fyndade ett skärp. Väldigt trevligt. Och som om inte det vore nog, så tog vi en fika på espressobaren mittemot. Jag tror att den heter "Espressoteket". Riktigt bra kaffe, och riktigt trevligt prat.
Och som om inte DET vore nog, så mötte jag upp pappa för lite snabbsushi innan basketmatchen.
En riktigt värd första basketmatch, även om vi torskade. Det var riktigt jämt, och mot slutet satt till och med jag och vred mig i nervositet på läktaren. Så det blir att se någon till i höst.
Värd dag.
Throw Me The Statue – Lolita
Idag hade jag också ett litet prat om livet med en vän.
Det är svårt ibland, och jag tror starkt på min teori om att se på saker från andra perpektiv än man är van vid: de negativa. Så tänk positivt. Och ta det lugnt, slappna av! Det brukar man glömma.
Som jag förtydligade för henne: det handlar inte om att gå runt och storle varje dag, inte alls. Det handlar om att inte gräva ned sig. Jag var proffs på att gräva ned mig själv för något år sedan. Det enda som händer är att man mår sämre.
Mycket av det negativa som händer i våra liv är sådant vi inte kan styra speciellt mycket över, så lägg ingen skuld på dig själv och gör dig ingen otjänst genom att lägga energi på massa klagande. Klaga i lagom dos. Men det handlar om att älta ett tag, och *Bamparabam* GÅ VIDARE!
Jag lever inte som jag lär, inte alltid. Men jag tror att det är ett sunt tankesätt.
Så, vännen, lyssna på denna. Den är lite mysig sådär.
Everclear – Wonderful

Not in this new romantic way.
Jag och min arbetskamrat ska gå ut till butiker angående den modevisning jag håller på att arrangera.
På kvällen blir det basket med pappa, första basketmatchen för mig. (Lite skamligt att bo i Uppsala och inte ha gått på någon match.. Jag har bara varit på en väldigt liten amatörmatch där min kompis pojkvän spelade. I Stockholm. Det var i och för sig ganska kul).
Spanskaprov också, eller kanske mer förhör. Det känns ganska lugnt, dock.
Men nu till musiken: Laura Marling är jävligt bra. Kort och gott.
Hon fick skivkontrakt som sextonårig Londoner, och släppte sitt debutalbum som artonåring. Tror jag.
Nu har hon släppt sitt andra album, men jag är fortfarande fast för debuten "Alas I Cannot Swim".
Mina favoriter är följande, och lyssna på texterna: de är finurliga.
Laura Marling – New Romantic
Laura Marling – Tap At My Window
Laura Marling – Failure

Att äta kaka med gaffel.
Nu ska jag äta kaka (med gaffel) och choklad, plus té ute i solen. Värd sista ledighetsdag!
Jag har haft mer än en veckas ledighet och bara varit på landet med min stora familj.
Det är helt fantastiskt ibland. Möta våren på landet. Möta lammen i hagen.
Nej, nu återgår jag till mitt kakätande. Med gaffel.
Coldplay – Rainy Day

Om min kaka hade varit en chokladkaka, hade den kanske sett ut så här. Kanske.
Idag känns som Joe Purdy.
Joe Purdy – Worn Out Shoes
Joe Purdy – Movin' On
Joe Purdy – Skinny Dippin Girl
Joe Purdy – I'm Not What You Need

Italiensk Påskkaka.
I receptet vi fick av italienskan till lärare fanns varken grad- eller tidsanvisningar. Så man får ha lite is i magen.
Renato Carosone – Buona Pasqua
Men nu till dagen i musik, på riktigt.
Inatt skrev jag en helt ny låt, det kändes bra. Det är en sådan lycka när hela låten bara kommer sådär. Sedan kommer jag ju ändra och hålla på, men grunden finns.
Det är väldigt terapeutiskt att skriva, testa så får du se. Jag har efter ett krossat hjärta varit väldigt produktiv de senaste månaderna.
Jag vet inte om det sammanfattar dagen i musik, men inatt lyssnade jag på Missy Higgins och nu lyssnar jag på La Rocca. Ett kärt återlyssnande.
Missy Higgins – Warm Whispers
La Rocca – Non-Believer
För några månader sedan såg mitt hjärta nog lite ut som bilden nedan. Men jag grät som en tok och nu är jag på banan igen.
Det går över. Kan låta jäkligt uppgivet, men det finns egentligen inte mycket mer man kan säga.
Norah Jones – Wake Me Up

I'm Your Volunteer!
I ett litet rum på grand satt vi och lyssnade igenom demo efter demo med band från hela riket.
Så kom det en demo och i introt till första låten satt hela gänget och storlog. "Shit!" sa jag och skrattade.
Det här var guld, mina vänner. Brevet från managern löd på ett ungefär "Ta dem nu, de är stora snart".
Och hade han rätt eller vad? Samma sommar blev Frantic Sunday signade till Luger och slappte sin musik på Spotify.
Det finns fortfarande tid att skicka in era demos till årets Fett Mé Kärlek, så gör det!
Skicka eller kom förbi med demo till Grand i Uppsala.
Frantic Sunday – Im Your Volunteer
Fett Mé Kärlek!
Resedrömmar.
Konstigt? Nja, rätt normalt. Till och med nödvändigt.
Det är så otroligt viktigt att ha drömmar och visioner, saker man vill åstadkomma, ställen man vill ta sig till.
Min svägerska kom hem från Paris för några dagar sedan. Dit vill jag åka nu. Hon hade med sig Macarons hem! Ni vet, de där söta kakorna i pastellfärger? Mumsiga var de, lite som marräng med smak liksom. En rosa hade rossmak. Den smakade som söt tvål.
Funderar på att söka sommarjobb i Barcelona i sommar. Skickade precis ut lite praktikförfrågningar till diverse filmbolag i Sverige. Dröm på, för bövelen!
Låt mig förtydliga: Jag förväntar mig inte att jag ska få de här praktikerna. Det behöver ingen påpeka, "Bli inte besviken bara...". Det gäller att ha förhoppningen, inte förväntningen.
Att drömma är en livsnödvändighet, och om du aldrig försöker så får du aldrig veta.
Tänk på det.
För att knyta ihop Paris med drömmar blir det Vanessa Paradis med "Sunday Mondays". Texten hittar du här: http://www.lyricsfreak.com/v/vanessa+paradis/sunday+mondays_20143423.html
Vanessa Paradis – Sunday Mondays

Sunnyside Up.
För alla er som ser på Solsidan: den otroligt gråtframkallande låten som spelades när Anna och Alex fick sitt barn var av ingen mindre än Carla Bruni. En cover på den odödliga "You Belong To Me", here you go.
Carla Bruni – you belong to me
Annars ikäll lyssnas det på lite Brandi Carlile, Frou Frou och Spice Girls.
Hey, jag står i alla fall för mina guilty pleasures, Spice Girls är ju också odödliga! Ju.
Spice Girls – Mama
Carla Bruni och kärleken, President Sarkozy.