hilmasmusik

Jag har haft jättefina månader nu, verkligen. Jag har varit lyckligare än någonsin, lärt mig ta vara på saker.
Tänka på nya sätt, ändra fokuset till det som är bra. För det finns en hel jävla massa som är fint här i livet.
Men.. Idag kom olustigheten som ett brev på posten.
Det hela utspelades på geografin. Det var riktigt smärtsamt, ångesten kom smygande hela passet. Vår lärare är bara så.. mycket, liksom. Så det är svårt att fokusera på vad hon säger, istället för vad hon bara är.

Men, kära vänner. Jag hittade ett himlans bra recept på hur man botar olustighet.
1. Inse att det är ju bara de närmaste två veckorna som är galet intensiva, sedan blir det ganska najs!
2. Lämna skolan, lämna tankarna på den där.
3. Köp god mat och ät. Idag blev det blodpudding.
4. Ta en dusch och känn dig fräsch.
5. Boka biljett till kvällen "En Midsommarnatts Dröm" med några kära vänner.

Jag gick just in på min bästa väns Sptify och hittade massor av nostalgi- låtar. Några som inte är så gamla, men ändå framkallar den känslan..

Taylor Swift – White Horse

Melody Club – Destiny Calling

The Veronicas – 4ever

Nick Lachey – What's Left Of Me 
(Som en liten grej: Jag ÄLSKAR den här låten. Nu förlorade alla sin respekt för mig, förstår jag.)

Ha en fin kväll!

Jag och min bästa för ehe.. ett antal år sedan.

Jag ber om ursäkt för dålig uppdatering, men när solen skiner är det helt enkelt inte så lockande med datorn.
Min långhelg har varit fantastisk.

I tordags och fredags var jag bara i hemmet på landet och mös.
Skrev en riktigt bra låt, som jag tycker mycket om. Man gör ju inte det med allt man skriver, liksom.
Jag bara var.

På lördagen begav jag mig ut till landstället med föräldrarna. Det är en liten stuga på en ö utanför Hargshamn på två rum och kök, där dörrarna knappt går att stänga. Det finns ingen el eller rinnande vatten. Och det är verkligen helt perfekt.
Lördagen gick åt att sola. Och lyssna på musik. Och äta god mat. Fint.

Igår bestämde jag mig snabbt för att ta mig in till staden igen, och träffa några vänner för en stillsam och trevlig picknick.
Och denna dagen började jag med frukost hos en kär vän. Det var ett tag sedan vi satt ned och pratade, så det var välbehövt.

Inget skolrelaterat fick följa med hem, så det har varit en helg för avkoppling och uppvilning. Ja, jag gjorde ett verb av det.

Så vad passar till det då?

Rachael Yamagata – 1963

A Fine Frenzy – Electric Twist

Arctic Monkeys – Fluorescent Adolescent

There you go: en salig och naggande god mix.

Tittar ut genom köksfönstret, och det är liksom randigt: rosa, blått, grått. En Majkväll.

Denna helg har varit riktigt, riktigt mysig. Jag och mamma har fått vår efterlängtade "mor/ dotter- helg", och det med råge!
Började helgen med middag på Hijazz och "En Midsommarnatts Dröm" på Stadsteatern i fredags.
Fortsatte lördagen med en riktig pangmiddag och bra film på det.
Mamma var sugen på räkcocktail, jag var sugen på tacos. Så det blev feting- räkcocktail till förrätt, "tacos" med någon improviserad kycklingröra, vitlöksfrästa champinoner och squash.
Efterrätt blev det också: hallonkräm på vaniljkesella och hallon med vit choklad.
Och så filmen: jag kan verkligen rekommendera "Couples Retreat" (Trubbel i Paradiset) med Vince Vaughn och Malin Åkerman bland annat. Rolig, men ändå riktigt klok och tankvärd. Känns som att det har varit temat denna helg.

Jag beundrar min mamma. Och hon beundrar mig. Vi har pratat om hur viktigt det är att göra det i relationer, alla sorts realtioner verkligen.

Har även hunnit med promenader, städa rummet (har dammsugit OCH skurat) och pluggat italienska.
Riktigt fin helg, riktigt fin kväll. Vad passar en kväll som denna då? Det här kanske?

Bensé – Mon Frère

Håkan Hellström – Gràsparven När Hon Sjunger

Men framförallt (ja, nu kommer den låten jag suttit och tryckt på så länge): min och mammas låt. Allas låt förstås, men den är vår på vårt sätt. Med våra minnen.
Det är märkligt hur bra eller dålig en mamma kan vara. Min kunde inte vara bättre.
Hon uppmuntrar, får mig att flyga och tar samtidigt ned mig på jorden ibland. Hon får mig att känna mig vacker och bra. Som en bra människa. Uppmuntrar mig att stå upp för mig själv, gå rak i ryggen med huvudet högt.
Hon skulle kämpa sig blodig för mig och mina syskon. Hon har kämpat sig blodig för oss. Hon gör oss trygga och stabila, i oss själva och i världen.
Hon har alltid lyssnat, varit tålmodig. Aldrig nöjt sig med ett "det är bra" om hon ser att det inte riktigt är det.
Hon vill att jag ska få uppleva allt jag vill uppleva, att jag ska prova det jag vill prova. Även om hon påpekar ganska ofta att jag inte behöver ha så bråttom.
Vi har aldrig slutat prata. Vi har aldrig haft en "nejmen, hon är i tonåren nu, ge henne lite tid"- period. Vi har alltid litat på varandra.
Jag har egentligen aldrig dolt något för henne, och hon har aldrig dolt något för mig. Jag har aldrig skämts över henne, och hon har inte skämts över mig.
Vi är stolta över varandra, och det vi har.
Vi har en unik relation, naturligtvis, och jag kan inte jämföra den med något.
Den är vår.

Lisa Ekdahl – Där ser du själv hur högt du når

Det här är en av mina favoritlåtar. En som jag vill dela med mig av.
Jag har ganska många, men en favorit är ändå en favorit.
Jag har ju skrivit om MoZella förut, så det behövs kanske inte en till presentation.

MoZella – Can't Stop

Ni vet hur vissa låtar och artister är "bara min"- stämplade? Så har jag med några stycken, faktiskt.
Sådana som man vill hålla för sig själv, och om någon annan nämner att de börjat lyssna på ens favoritartist, intalar man sig att man ju faktiskt lyssnade på denne först. Ju! Jag har varit med från scratch!
Så var det med Lars Winnerbäck. När jag var åtta och nynnade på rader som "...så begagnade bröst" var det inte många som visste vem han var. Men helt plötsligt (okej, fem år senare) stod jag och köade till hans arenaspelning på Zinkens i Stockholm med fjortisar framför mig.

Och så var det även med Joshua Radin. Jag lyssnade på honom första gången när jag var 12 - 13 år (Okej, det här är fortfarande lite jobbigt märker jag..)! Ännu värre blev det när jag fick reda på att han dejtat Sofi Fahrman!
Jag har laddat ned hans låtar och lärt mig texterna utantill, och viktigast: Jag var på hans första Sverige- spelning. Och den var magisk. Vi var kanske 200 personer i publiken, och en chockad Joshua gick upp på scenen och undrade hur så många hade kunnat komma. Han hade ju inte släppt något här.

Lars och Joshua kommer alltid att vara mina. För jag lyssnar på dem på mitt sätt.
Jag har mina känslor inför ackordföljder och texter, precis som alla andra (tyvärr (eller kanske inte, för det är ju bra att de kan fortsätta spela)). Nu fick jag avsluta med dubbla parenteser, också. Fast på ett bra sätt.  

God natt! 

Vilken bra dag det har varit. Vi tar det från början.

Skolkade estetisk verksamhet, för att köpa miniräknare. Det kändes som ett fair trade.
Miniräknaren skulle tydligen kunna räkna grafer och kostade 799 kronor. Jävligt ovärt, kändes till en början. Men sedan kändes det fint att ha en satsig nu, så slipper jag tänka på det sedan. Jag och vänner hade en liten intensivkurs innan matteprovet, vet ni hur komplicerade sådana är? Väldigt komplicerade!

Matteprovet gick bra, italienskan likaså.
Sedan satt jag och pratade mja, ganska länge faktiskt, med två goda vänner. Det är roligt när man bara börjar prata, så rinner tiden iväg.

Efter det begav mig till Vaksala Torg för att inhandla diverse godsaker. Jordgubbar, plommon, kiwi, tomater och champinoner. 76 kronor. Det kändes, till skillnad från miniräknar- köpet, jävligt värt.

På modevisningsfronten går det bra nu. Dressman har tackat ja, JC är positiva.
På väg hem därifrån gick jag in på Ruth & Raoul för att se om min väska var kvar. Det var den.
Den är fin, och det var ett sånt "gör det bara!"- köp. Så det återstår att se hur bra köpet verkligen var.

En dag som alla andra, men ändå inte.

The Kooks – Mr. Maker

Sausalito Foxtrot – Everyday

Vacker vy från Papagayo- stränderna på Lanzarote.

Jag är ju inte bakis, som tur är. Jag är bara väldigt seg och lite ofräsch.

Igår blev en väldigt trevlig dag.
Började med ekonomikum hos gäng ett med min äldsta bror och brorsdotter. Kollade en snabbis på Frantic Sunday och fortsatte sedan till gäng två, med några andra vänner och deras vänner.
Sedan fortsatte jag tillbaka till gäng ett.
Träffade också massor av gamla vänner, som man gör när hela uppsala är ute.

Efter det åt jag tacos med föräldrarna, vi satt och pratade och hade trevligt.
Och efter det gick jag med bror och vän till Blenda- kollektivet för att slinka in i tio minuter kanske.
Efter det gick jag till vänner på djäknegatan för en riktigt trevlig avslutning.
Där lyssnades det på ehum, blandad musik.

Tack för igår, alla jag mötte!

Tingsek – Nothing, Nobody, Right & Wrongs

Jamie Cullum – High & Dry (US Version)

A Fine Frenzy – Blow Away


Någon annans bild på valborg i ekonomikum. Så här glest var det inte.

Jag och min kära vän i klassen brukar byta ipod med varandra, och jag tror vi njuter av varandras olika musik. Eller jag gillar i alla fall hans.

Så idag, när vi satt och lyssnade, blev det ett riktigt "hallelujah- moment" för mig!
För några år sedan laddade jag ned (köpte) soundtracket till One Tree Hill, och lyssnade på det hur mycket som helst. Sedan antar jag att jag böt all musik i min ipod, och glömde helt enkelt bort vad denna fantastiska låt hette. Jag har letat, försökt lyssna på Fountains Of Wayne's övriga musik för "Fanfanfan, jag vet att de gjorde den där låten! Eller?"
OCH NU HAR JAG HITTAT DEN!

Finally, även om den inte känns på samma sätt som då.
Det var fantastiskt att få höras den igen.

Nu blir det till att laga mat!

Fountains Of Wayne – All Kinds Of Time

Dear One Tree Hill. Komiskt är det också att alla tjejer har korta kjolar och killarna slappa skjortor och jeans.

Mycket är bra och en del är riktigt jävla bra.
Jag har skrivit några inlägg där jag koncentrerat mig på en artist, så jag fortsätter med det tänkte jag.

Jag har skrivit om Maria Taylor lite grand, det här är hennes band. Eller band och band, två tjejer är de.
Och helt fantastiska, jag kan inte riktigt jämföra deras musik med annat.
Inte för att den är så bra att det inte finns något som kan jämföras med det de gör, utan för att den är speciell. Och unik. Kort och gott.

I höstas fick jag en ny favoritfilm "Winter Passing".
Där fick jag tag på Azure Ray, då en av deras låtar spelas under en lång bussresa påväg tillbaka till något man lämnat. Det var lätt att gråta så mycket att man nästan tappade andan till den låten "Rise", den är stark. Och mjuk.
Som ni märker kan jag inte riktigt ettikera deras musik, men den får mig att känna. Och inte känna, när jag behöver det. Konstigt va?

Azure Ray – Rise 

Azure Ray – While I'm Still Young

Azure Ray – Sleep (Denna är med i Soundtracket till "The Devil Wears Prada").

Azure Ray – For The Sake Of The Song

Åt nyss god middag efter att ha sovit i ett par timmar. Det var behövligt, efter ett dygn på Yasuragi Spa på Hasseludden i Stockholm.
Det var, utan att överdriva, ett ibland det bästa jag fått uppleva.
Jag hittade en sådan balans, man blev tvingad att bara slappna av. Det var underbart.

Man sitter och badar i varma källor utomhus med utsikt över tallskog och sjö (bild).
Man tar lååång tid på sig att tvätta sig ordentligt, på japanskt vis (man sitter på en liten träpall, häller vatten över sig från en stor träskål och tvättar sig med små tvättlappar).
Man äter riktigt god middag och frukost i lagoma mängder.
Man går runt i sin yukata (kimono, fast i bomullstyg) hela tiden, utan undantag. Jag kan understryka detta genom att berätta att vi till och med gick till baren i detta. Det är så man gör där, helt enkelt.

Jag vill också mena att en väldigt viktig ingridiens för avslappningen var följande: Alla får samma badkläder vid incheckning, och alla går som sagt runt i sin yukata. Så alla ser likadana ut.
Det var helt fantastiskt, man slapp hela biten med att undermedvetet sätta folk i mentala fack.
Alla var på samma nivå, alla kroppar lika vackra. Och det ser man först när man skalar av hela fasaden.
Som min kusin sa: "vad vackra alla är, helt naturliga och osminkade". Hear, hear.

Sovrummen var också helt fantastiska.
Allt var så genomtänkt, alla stolar var ergonomiskt välgörande, sängarna likaså.
Allt var i jordnära färger: betong, trä, risväggar, tyger.

Tack för ett underbart dygn mamma, mormor och kusin.

Katie Melua – I Think It's Going To Rain Today

Har stigit upp och diskat bort gårdagens disk. Fönstret står på vid gavel. Min frukostbricka är fantastisk (Ny, underbar yoghurtskål med 50/50 blåbär och vaniljyoghurt, knäckemacka med laxröra, juice).
Lycka.

Nu väntar en tripp till Stockholm och Yasuragi. Det är ett japanskt spa som jag har turen att få besöka nmed mamma, mormor och kusin. Det ska bli så fantastiskt!
Datorn får stanna hemme, så håll till godo med detta inlägg.

Den låten jag tycker passar galet bra in på mitt tillfälliga mood är av The Bird and The Bee.
Jag förstod först nu att det var en cover, så jag lämnar båda.

Trevlig söndag!

the bird and the bee – I'm Into Something Good

Herman's Hermits – I'm Into Something Good

Foto: Sofi Lundwall